måndag 31 december 2012

Årets sista dag

Det pisseregnar ute. Sådär så att inte ens hundarna vill gå ut. 
 Årets sista dag. Vad har jag haft för mig under året då? Det minns jag knappt om jag ska vara ärlig. 
I december flyttade vi till Göteborg, jag, Erik och smådjuren. I början av året hade jag ångest över pengar och jobb, men det löste sig. Jag blev en skitbra vikarierande barnskötare.


Sen kom våren. Allting känns alltid bättre på våren. Kroppen, hjärnan, hjärtat vaknar och vill vara med igen. Vi bilade hem till Sundsvall för att kolla läget, för att se att någon höll ställningarna.


Sen kom ljuva sommaren. Jag har tagit varje tillfälle att doppa kroppen. Då har jag sett krabbor och maneter, havstulpaner och björnbär bland klipporna. 



Vi åkte även hem till Sundsvall en sväng för att bland annat gå på Modda och Karins bröllop.


Sen kom hösten. Vi hade kräftskiva/ födelsedagskalas för Erik. En månad senare löste sig bostadsfrågan för oss, och vi flyttade från Majorna till Bergsjön.


Det blev vinter, som det ju i regel blir. Vi fick faktiskt snö här i Götet, även om den försvann efter ett par veckor. 


Det blev bröllop mellan Emma och Thomas. Det var en fin vinterdag. Vigselförrättaren kom tre minuter innan utsatt tid och det blev lite svettigt.


Och så blev det jul i Sundsvall med allt vad det innebär. Metervis med snö, familj, släkt och vänner. Jag fick vara tomte för Walter 1,5 och alla de andra stora vuxna barnen, och jag vände ut och in på mig själv för att hinna med så mycket som möjligt. 
 Nu orkar jag verkligen inte minnas mer!

 

söndag 30 december 2012

Vända hem en sväng


God Jul och vinter med snötyngda granar. Köra på välkända men spåriga vägar. Pussla och stressa för att hinna med släkt och vänner. Ändå är det alltid något som saknas, någon som jag inte hinner träffa. 
 Jag hann krama om min sjuka pappa, och ge honom en skrynkligt inslagen julklapp. Han hade åldrats femton år sedan jag såg honom sist i somras. 
 Jag hann ligga i soffan och mula karra och blodapelsiner med finfamiljen också, och träffa Eriks syster som annars befinner sig långt upp i Norrland.
 Jag hann med en akut loppisrunda med finfina fynd. En klänning, en skjorta och ett par glas för 70 kronor. Precis som jag vill ha det.
 Jag hann gå ut och härja på juldagen och träffa nästan alla som går att träffa, för att sedan avsluta kvällen med att bestiga snöberg med Anton Blåbär och Erik mitt på stortorget. Bara för att det gick, och för att en blir så lång av att stå på ett berg.
 Och jag hann fota äppelparken i Tunadal i vinterskrud, och minnas min barndoms alla vintrar med snöbollskrig, längdskidor och sparkturer. Vi körde galet fort, jag och Annelie, och vem vet hur en bromsar en spark? 
 Nästa år när vi kommer upp, vill jag åka spark. 

Argo igen

Men ja! Mattan drog alltså med mig på bio igår, vi såg Argo. Sex amerikanska ambassadanställda ska med hjälp av en påhittad sci-fi-film räddas ur Teheran under den iranska revolutionen efter att amerikanska ambassaden stormats. Ett politiskt gisslandrama baserad på verkliga händelser, skulle en kunna säga, med fyndig och rolig dialog, minsann! Utan att för den skull förta allvaret. Det var precis vad jag behövde. Vi satt och snaskade godis, pratade för högt under trailerna(?), och blev så sjukt uppjagade av den här filmen. Den var så spännande att pulsen trummade på under huden långt efter att filmen var slut.
   I den här stan (och säkert i Stockholm och andra större städer, men inte i Sundsvall), presenterar personalen filmen. Igår hade biomänniskan fått reda på att det fanns ett födelsedagsbarn i publiken, så hen och sällskapet fick ett grattis och varsin film. Jag viskade till Matilda att jag också ville ha en film, "jag fyller också år!" "Nähä, det gör du faktiskt INTE" fick jag till svar. Men så tog biomänniskan åter till orda, och sa att hen skulle hälsa till Kråkan (det är ju jag!) från en kille ute i foajén som tyckte att jag var söt, och så fick jag också en film. Yey! Tur att jag har en kille som jobbar på bio och som tycker om att överraska! Det kändes inte lika svart i tankarna efter den här fina kvällen, nej.


lördag 29 december 2012

Argo

Ibland är allting svart. Då går jag vilse i mörkret och vet inte hur jag ska hitta ut. Jag gör ett försök genom att ta mig ut genom dörren för kvällsbio.



måndag 24 december 2012

Pudersnö

Kråkan 4 år säger yippee ki yay och Go´Jul!

Redan på julaftonsmorgonen när jag var 4 år, hade jag fått span på ett extra stort paket som låg under granen. Jag hoppades att det var till mig, och här ovan kan en se hur glad jag blev när tomten bekräftade mina förhoppningar. Jag minns inte vad som var i det, men det spelade mindre roll. Jag har alltid älskat att öppna paket vad det än är som gömmer sig under allt papper.
 Idag var julens höjdpunkt dock en annan. Nog för att det var roligt att öppna paket, men att basta hos föräldrarna tills hjärnan kokar, och sedan få rulla sig i mjukaste, kallaste pudersnö, borde stå på varenda människas bucket list!

torsdag 20 december 2012

Jag har blivit en hemvändare

Nu är knäcken kokad, väskorna packade och tågbiljetterna framletade. Imorgon sätter jag mig på tåget med Erik och smågrisarna för att påbörja resan till Sundsvall. Såhär ser det ut där jag ska fira jul i år:


Om jag längtar? Eh, ja!

söndag 16 december 2012

Bloappa.

Francesco Cetti


En av de viktigaste sakerna som tillhör julen för mig, är blodapelsiner. Riktigt syrliga ska de vara. Det är den absolut godaste frukten! Jag kan äta ett kilo om dagen, lätt. Trots att jag får sår på tungan och i gommen. Inte slutar jag för det.

fredag 14 december 2012

Rid mig i mål, Yoshi

Idag har jag legat i feber. Och huga vad jag har saknat att ha en tv och att spela tv-spel! Få saker slår att sitta under ett täcke och maratonspela tills du har blåsor på tummarna. Varför har jag inte en enda vän som delar den här åsikten? Förutom Anton Blåbär. Om vi bodde i samma stad skulle jag hänga hos honom i tid och otid och ha tv-spelskvällar till långt in på nätterna. Mula karra och dricka cola. Fast han blir djävligt odräglig när han vinner, det får en ta ur honom.

Arbetar upp julstämningen



Igår fick jag tillfälle att besöka Oscar Fredriks urtjusiga kyrka. Jag fick nämligen gå på lucia/ julkonsert eftersom att Matilda var med och uppträdde. Akta´re vad fint det var! Det var både kör och orkester in a perfect harmony och jag fick julkänsla och gåshud över hela kroppen. Kanske till och med en tår i ögonvrån, inte helt omöjligt.

tisdag 11 december 2012

63


Det här är min pappa. Han gillar trav och gräsklippare, och han samlar på filmisar och gamla modellbilar. Helst sådana som han kört själv i sin ungdom. Han är expert på att pruta, och lärde mig raderna "I kill for money, but you are my friend so I kill you for nothing" när jag gick på dagis. Det äckligaste han vet är russin. När han skrattar blir jag glad i hela kroppen.
 Idag fyller han 63 år. Det har stundtals varit ganska svårt under dessa år, men han är min pappa och jag älskar honom. Grattis på din dag!

Jag tog tåget

Vi firar ett år i Göteborg. Det kommer snö och minusgrader, får ohemul hemlängtan till jul i semi-Norrland. Som tur är hade jag all anledning att åka upp en sväng innan, för att gifta bort en av mina bästa vänner. Ja, jag grät. Det var personligt, roligt, vackert och så... bra.

 Här är de i sprattelgubbe-version också. Jag var som vanligt en tidsoptimist som trodde att jag skulle göra klart dem på ett litet kick, men icke. Stressade så att jag fick hjärnblödning. Men! De blev nästan lika stiliga som i verkligheten. 


Det blev en snabbvisit, men jag kommer snart tillbaka. Då ska jag ha Erik, julklappar och smådjuren med mig också. Och snön ska ligga kvar, har den lovat.


söndag 2 december 2012

Helgen v48

Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut

lördag 1 december 2012

Alltid kommer jag hem med nåt


Dagens loppisskörd: Sveriges snyggaste vinterfilt, ett par blå trädojor att vricka fötterna i, och en rökgrå Pärlan. För under 150-lappen. Sedan fick jag till skänks en limegrön dito, av Eriks bekant Jan. Fick! Rena julafton!

fredag 30 november 2012

Att vända november

Tidig, tidig morgon med krispig luft och små blyga snöflingor i luften. Marken är hård. Adventspyssel med barnen på jobbet. Hittar igen mina borttappade vantar, solar mig i solen(!), slutar tidigt, somnar på vagnen, möts av Erik och smådjuren på hållplatsen, blir så djävla kär. Han har köpt chips och blodapelsin-juice till mig. 
 Jag tänkte: idag är jag lycklig av mig själv.
 Istället för soffhäng med mig själv ikväll, ska jag möta upp fina människor och äta gott. Göteborgs-vintern börjar krypa in under mitt skinn, på ett pepparkakssätt snarare än med en kall hand om hjärtat. Det känns bra. Jag mår bra.

onsdag 28 november 2012

Längt

Idag föll ett snöblandat regn över Bergsjön och jag fick sån fruktansvärd längt efter jul uppe i norr. Då ska jag bada bastu och rulla i snön. Ligga i mammas och Kalles soffa och mula godis och titta på lagom dåliga julfilmer som Ensam hemma 2 och Elf. Elda i spisen så att det blir dödsvarmt. Det ska vara kallt och stjärnklart utomhus, eller snöa. Längtar nå så jävulskt!

fredag 23 november 2012

Pappa och mamma

Jag vill kunna ta er på mina axlar och bära er, så som ni burit mig. Bära er genom döden, delirium, smärtsam saknad och barndomsspöken. 
Jag vill få slå ett täcke om era kroppar och se er sova som barn, utan sorg och oro. Säga "Det ordnar sig, det är bra nu, allting blir bra."
Jag vill hålla er i händerna när ni är rädda. Min hand ska vara varm och trygg, och jag ska stryka med tummen över era handryggar. När ni har gråten i halsen ska jag torka era tårar, för det är er tur att gråta och att tröstas.
Jag vill kunna ta er på mina axlar och bära er, så som ni burit mig. Göra allting enkelt, göra allting helt, göra allting bra.


tisdag 20 november 2012

Sandsjöbacka

"Vi ska bara ta en liten söndagspromenad, häng på!"...



 ...som var rena hajken. Fruktansvärt vackert och blött.
 


 Månen upp och solen ner.



måndag 19 november 2012

När tiden fryser

Dagboksanteckning från den 20 november 2009:

Precis när jag sa till kunden i telefonen "tusen tack, hejdå!" så kommer mamma in genom dörren på jobbet och säger "älskling, du får nog gå hem", och jag tänker direkt att nu har mormor dött. Hon har nämligen varit på väg med det i två veckor nu.
Men det var inte mormor.
Och jag tog tag i mammas axlar och kände mig yr och frågade "är det pappa, har han börjat dricka igen?", efter 1 år som nykter. Jag såg framför mig hur nån har fått skjutsa upp honom på tillnyktringsenheten som så många gånger förut, och jag kände att jag blev så trött i kroppen.
Men det var inte pappa.
"Micke dog inatt." Så sa hon.
Jag känner ingen annan Micke, men ändå blev jag tvungen att fråga om hon verkligen menade min bror.
Och det var min bror.

Min bror är död. Jag har inte längre någon bror.

 Idag är det tre år sedan som han dog. Det är så konstigt, för varför ska den här dagen göra mer ont än gårdagen eller morgondagen? Men ont gör det. Han är borta igår idag imorgon och det kan inget i världen ändra på.
 Micke, jag saknar dig älskade djävla klantbrorsa!


söndag 18 november 2012

Hästpojken på Clooneys

Det var Erik, Jocke och jag. På något ställe med hemska tapeter och Yaki-Da-komplex. Med en spotify-lista med lagom fräsig musik, fast bara tjugo låtar som fick gå om och gå om igen. Louie Louie och Woooah! I feel good!
 När ölen tryckte på allas kissblåsor samtidigt, fanns det bara två toaletter. Hela våningen bestod utav toalettkö. Men sen! Sen öppnades dubbeldörrarna och vi fick gå upp en våning. Till Sveriges lägsta scen. Jag förstod att bandet klev på när alla började jubla, men jag såg ingenting. Det som följde var hursom ca sex fantastiskt bra låtar från kommande skiva, och sen slut. Som att sträcka fram en godispåse fylld av läckerheter och sen säga "Bara en!" Och du har smaken kvar i munnen och vill bara ha mer.
 Det var alldeles för kort, men så jävla bra.

Konsertutsikt.
 

lördag 17 november 2012

Det är fortfarande november


Loppis på Saronkyrkan! Jag kom hem med bling, mässingshandtag och en skrikig galonpåse från "förr-i-tin". Erik kom hem med skivor (det var ju konstigt) och en Isi-vas till samlingen. Mässingshandtagen satt på två nattduksbord i teak som var ganska trevliga i sig, men väldigt slitna och rappliga. Så jag frågade om jag bara fick köpa beslagen, och det gick fint.

 Eftersom att de bara har öppet en gång i veckan, är det alltid kö varje lördag innan de öppnar. Det är en stor och välsorterad loppis med rimliga priser och finaste personalen i stan.


Smågrisarna Kungen och Silvia var också med i nya rusk-outfiten. Erik körde hundtricket och fick ragg av en quinna som verkade minst lika sugen på honom som på hundarna. Vem kan klandra ´na?

fredag 16 november 2012

Blo´!


Har skurit mig i tummen! Risken finns att jag kommer att få blodförgiftning och sväva mellan liv och död. Erik kommer i sin förtvivlan att inse att han måste chansa och spänna fast hundarna framför släden och köra mig genom årets värsta snöstorm till doktorn i Mariannelund. Typ.

torsdag 15 november 2012

Bara som en påminnelse

Dagens saknad: sommar. Värme. Finfika på stranden och en djävla massa bad.

Erik och Pollan


lördag 10 november 2012

Att slå ihjäl en regnig novemberlördag

Idag började julhetsen på Holmens marknad. De öppnade 10.00 och det var redan lång kö när jag kom dit. Den som stod först i kön hade väntat i fyra timmar... jag vet inte riktigt vad den personen förväntade sig att hitta? Kanske vill jag inte veta heller, för jag hittade då inte något spektakulärt.



De flesta stod och rotade bland ljusstakar, tomtar, glitter och julgransfötter. Själv kom jag hem med ett par tidsskriftssamlare, några galgar att hänga upp affischer med, några ramar, lite julplotter och en kvartettkortlek med Kalle Anka från 1969! En hel kasse för en rimlig peng. En klart godkänd loppisdag!






onsdag 7 november 2012

Jag kommer att ångra mig snart, men...

Idag sken solen, det kändes konstigt men fint. Hade ändock en molande känsla av att något fattades.
 När jag klev av spårvagnen började det regna. Jamen jag tänkte väl- en dag utan regn?! Det går ju inte. Och så var dagen lite mer bitter, men ändå komplett.
 De mest ovärda sakerna med snö:

o Att trampa igenom skare och nästan skära sig på smalbenen
o Så djävla kallt att få i nacken!
o Slask som kryper in i skon
o  Hundkiss och -bajs syns obehagligt väl
o Att bli mulad "på skoj" (det var inte roligt när en var liten och det är inte roligt nu)
o Att halka på blankplogad snö

Jag hatar snö. Jag tycker inte om fräna vinteraktiviteter (varken stjärtlapp eller snowboard), jag tycker inte om att bylsa på mig en massa kläder och jag tycker inte om att frysa. Men faen vad jag saknar det nu. Bju på lite snö, Göteborg! Jag är så trött på regn. Jag behöver ljuset. Jag behöver halka och ramla på arslet för att komma i rätt balans.

torsdag 1 november 2012

Bittert på Tycho Brahes

Men gud så ändå! Vet ni hur det känns att vara stum? Djävligt hes har ju hänt, men stum!? Igår eftermiddag upphörde mina hesa kraxanden och ersattes av... tystnad. Knappt ens en väsning kommer över mina läppar. 
 Jobbigast: Kan inte jobba, förlorar pengar, blir stressad. Kan inte säga åt hundarna hur de ska bete sig. Tur att jag kan vissla (hjälpligt) och klappa händerna. Är helt ensam och isolerad på ett djävla berg med endast en väg upp/ner, och ingen har tid eller lust att vara med mig. Det skulle inte bli mycket sagt ändå. Tänker att jag kan ju i alla fall ringa en vän, glömmer bort mig, vill SKRATTA MIG SJÄLV I ANSIKTET men det får bli fruktansvärt ljudlöst i så fall.
 "Tänk om det inte går över!", tänker jag och måste prova stämbanden. Bestämmer mig för att "nu! Nu säger jag ett stort och rungande HEJ " rakt ut till ingen alls. Men det händer ingenting. Då måste jag prova skrika. Men det händer ingenting. Tänk om jag blir överfallen av en dåre, då kan jag ju inte skrika! Vill inte gå ut mer idag, men måste. Eller så får hundarna bajsa i badkaret. Skoja.
 

tisdag 30 oktober 2012

Ett stygn av hemlängtan

Frida Clements



Idag har jag legat i soffan och varit sjuk. Det är otroligt vad mycket snor den här näsan producerar, och hostan skräller långt ner i bröstet. Jag anar att jag kommer att få sova på soffan i natt. Till och med Antons hundsnarkningar är som meditativt vågskvalp i jämförelse med mina hostattacker. 
 I all min ynk har jag längtat efter mamma och Norrland. Till snön som ligger på backen där. Efter att ha fått en inbjudan till trettioårsfest med en twist av Emma med posten idag, och ett samtal ifrån Jonia, så längtar jag ännu mer till Sönnsvall. 

Sundsvall topp fem:

1. Mamma och Kalle med alla sina små och stora projekt.
2. Emma, och Doris som lärt sig gå!
3. Låna bilen, köra välbekanta vägar till de bästa loppisarna och fynda möbler, krimskrams och kläder för en femma och en fimp.
4. Promenera Storgatan på fem minuter och tänka "Jahapp! Då har en gjort stan!" Det är något rofyllt med det.
5. Tryggheten i att hitta överallt och veta vart allting ligger.

Hörni hemvändare- vad saknar ni med er stad?

måndag 29 oktober 2012

Brorsan som aldrig ville bli stor

Idag är det den 29:e oktober och jag och himlen gråter ikapp. Det är så mycket höst utanför fönstret som det bara går, det är som om den vet. 
 Idag skulle min bror ha fyllt 37 år. Han blev bara 34.

Jag tänker mig att han skulle ha ätit pizza idag. Vi skulle hälsa på honom för att fira, men mamma skulle få koka kaffet själv. Kanske att han skulle ha fixat fikabröd. När vi skulle ha frågat honom om det kändes bra att fylla 37, skulle han ha frustat "NÄE! Fy fan vad ruttet!" och skrattat.

Det är exakt tre år sedan jag sist träffade honom. Tre år sedan som jag fick stå på tå och försöka nå att krama om min långa brorsa. De åren kommer bara att bli fler och fler och det gör så djävla ont.

söndag 28 oktober 2012

Inpräntad mekanism

Sitter och snorar framför "Så mycket bättre". Blir så less och förbannad över att Miss Li, som har hur mycket pipa och karisma som helst, känner sig tvungen att förminska sig själv genom att säga "Inte för att jag har så mycket klokt att säga om livet, men jag är i alla fall stolt över EN sak, och det är att få framföra en låt av Pugh." och "Varför skriver inte jag så bra låtar?" Sen går hon upp och ger en fantastisk version av Här kommer natten, så djävla autobahn att karln i fråga sitter och gråter, och de runt omkring sitter hänförda och bara gapar.Vafan Linda! Du kan ju din skit.


tisdag 23 oktober 2012

På Bergsjöns höga tak

Jamen vi har ju flyttat! Från ett blåsigt berg till ett annat. Tack vare mina förträffliga föräldrar som jag inte vet hur jag någonsin kan återgälda för att de är så sjukt djävla bra, så är vi på plats i storlägan. De första dagarna gick jag faktiskt lite vilse, det är sant! När jag skulle till balkongen gick jag till badrummet, och jag blev glatt överraskad när jag klev in i ett rum och tänkte: "Just ja, ett TILL rum!" Det hände inte bara en gång.
 Hursom- jag tror att det känns bra. Lite långt till jobbet i nuläget bara. Då kan en ju tänka sig att jag passar på att läsa en god bok eller så, men icke. Jag sover, helt öppet och skamlöst, mitt på blanka dagen i en ofta fullpackad vagn. Det är det jag gör bäst. Idag åkte jag från Frölunda torg och vaknade vid SKF. Hann tänka "inte hemma än" och så valde jag att somna om. Vaknade en hållplats ifrån min. Lätt som en plätt!

Hejdå Majorna


  
Världens snyggaste port som nästan alltid stod öppen.
Poseidon tog emot i trapphuset och hälsade välkommen.
Kvarterskrogen som har både indiskt och veganska pizzor. Och quiz!
Tidig morgon i väntan på 11:an.
Utsikt från berget utanför fönstret.

Med Slottsskogen ett stenkast ifrån.
Och så rådjuren då, som kom nära nära och la sig vant ner i gräset till synes utan ett enda bekymmer. De hälsar hejdå och på återseende. "Vi ses på stan!"