Hästpojken på Clooneys

Det var Erik, Jocke och jag. På något ställe med hemska tapeter och Yaki-Da-komplex. Med en spotify-lista med lagom fräsig musik, fast bara tjugo låtar som fick gå om och gå om igen. Louie Louie och Woooah! I feel good!
 När ölen tryckte på allas kissblåsor samtidigt, fanns det bara två toaletter. Hela våningen bestod utav toalettkö. Men sen! Sen öppnades dubbeldörrarna och vi fick gå upp en våning. Till Sveriges lägsta scen. Jag förstod att bandet klev på när alla började jubla, men jag såg ingenting. Det som följde var hursom ca sex fantastiskt bra låtar från kommande skiva, och sen slut. Som att sträcka fram en godispåse fylld av läckerheter och sen säga "Bara en!" Och du har smaken kvar i munnen och vill bara ha mer.
 Det var alldeles för kort, men så jävla bra.

Konsertutsikt.