Jag går och lägger mig nu

Går in i svacka, äter, jobbar och sover, orkar inte så mycket mer, bryter ihop och kommer igen, i sinom tid, amen-tjipp-och-hajk.

Skit, sa kråkan om lägenheten

Nä, vi fick inte lägenheten. Lika bra, vi ville ändå inte ha ´an...

Get your kicks at route 66

Det var inte min dag igår. Matilda, jag och Hanna skulle frakta en soffa som de köpt till nya lägenheten, och det började med att vi körde runt i en timme för att hitta till dem som sålde den. Sen fick vi bara ner ena sätet i bilen, så vi fick dela upp soffan och ta en del i taget. Vi körde iväg med en tredjedel av soffan hängandes ut genom bagageluckan, och jag satt i baksätet och gjorde ett fåfängt försök att hålla i den (som om det skulle hjälpa om den nu bestämt sig för att välta ut ur bilen). 

Väl framme lirkar jag lite med det krånglande baksätet och plötsligt!- det ger vika och lägger sig snällt. Great success! -In i bilen Matilda, nu kör vi!, ropar jag och hon skuttar in och vi känner båda att nu är vi på banan igen. Hon vrider om nyckeln och bilen är... tyst. Batteriet. Vi hejdar en bil som kommer rullandes och får starthjälp av ett par män som är mycket måna om att jag ska pilla under motorhuven, för själva vill de inte bli smutsiga. Jag slet så hårt i batterihöljet så jag lyckades förstöra det lite. Men den ena karln försäkrade mig mellan sammanbitna käkar att "det var lugnt, det är ju bara en bil".

Hursom; gamla Volvon brummade igång, vi gjorde hög femma och tänkte att nu vänder det. Stannar vid ett rödljus och så blir bilen sådär obehagligt tyst igen. Den vill inte vara med mer. Den ger upp! Ringer runt, runt till diverse folk med förhoppning om att någon kan trolla och på något vis få igång skrothögen, medan folk tutar och blänger argt på oss. Ingen erbjuder sig att hjälpa till. Jag hejdar en familj som går förbi och frågar om de inte kan hjälpa till att putta bilen lite åt sidan så att vi inte står så farligt till, och får svaret av en av dem:

-Nej. Det går inte. Jag har ingen lust.

Tack, det hade inte vi heller. Undrar om han förväntar sig att få hjälp när hans bil krånglar?

Till slut ser jag ingen annan utväg än att ringa till assistancekåren. Där får jag prata med en extremt dryg människa som gör narr av mig medan jag försöker förklara vart vi befinner oss någonstans. Precis när jag har lagt på kommer Apan och Camilla farandes på cykeln, och Apan föreslår att vi ska försöka knuffa igång åbäket. Och som vi knuffar! Men det går sådär, så vi ropar till förbipasserande att vi skulle behöva lite extra hjälp och får till svar:

-Nej tack, det är bra!

Nja, bra vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om att det var. Jag är helt förundrad över oviljan att hjälpa till! Vad har hänt? Är de moderater allihopa?

Det löste sig i alla fall, för Apans pappa kom med bogserlina och jag kunde avboka bärgaren. Han tog Volvon ända hem till Paternoster där den nu står och bara står. Dess framtid är oviss.

Någon annan tog på sig att hämta soffdelarna som var kvar, och vi avslutade kvällen med veggieburgare från MAX på Hanna och Matildas balkong. Det var vi sjukt värda.

Den där dagen kunde ha blivit så sjukt himla mycket sämre om vi inte haft så fina vänner. När vi ville sätta oss ner och grina, så öppnade vi en chipspåse och skrattade istället. Tack Apan och Camilla för att ni tog oss under era vingar och styrde upp, tack Janne för att du drog hem oss och tack Kalle som fick vara med på jourtelefon och ge tips och råd. Guld värt.

 

Helst igår

Det var tänkt att jag skulle hjälpa Matilda att flytta igår efter jobbet, men Erik ringde och sa att vi hade fått en visning på en lägenhet som vi sökt.

Den var sliten med ett gammalt parkettgolv som tydligen kan lossna när en dammsuger, ett förråd som luktade källare och reliker från femtio- sextiotalets glansdagar. Som vi ju gillar! Annat som vi gillar med den:

o Fönster i badrummet- trevligt!

o Stor klädkammare

o Förråd i lägenheten (!)- praktiskt!

o Stora fönster

o Balkong

o 80 kvm istället för 42 kvm

 Men- nu vet ju jag att en inte bara får ett första hands-kontrakt efter åtta månader. Du måste kämpa i minst ett par år och ha ett par tre stycken andra hands i ryggen först. Men låt oss ändå hålla de små tummarna för att vi får lägenheten, för jag är så trött på att vakna och tänka "Vi måste hitta en ny lägenhet. Kanske idag. Helst igår."

Är det inte rådjuren så är det Poeten

Igår vaknade jag av att rådjuren skällde uppe på berget utanför fönstret så det var omöjligt att somna om. Idag vaknade vi av att Poeten ringde på dörren, i någon form av efter-festival-yra. Vi bjöd på tacosrester och fick höra om en massa roligt, tok och dumheter.

Det ryktades även att det var årets sista sommardag idag (det vägrar jag tror på), så för säkerhets skull gjorde vi en favorit i repris och åkte till Lindås för klippbad. Pollan tog med sig cyklopet och vi dök och tittade på krabbor. Nu har både jag och Erik solfrossa, men det är en världslig sak.

Anton spanar på seglarbrats

Björnbär- det kryllar av dem!

Pollan och Teres är ljuva

Pollan, Poeten, Teres och jag. Erik fick inte vara med på bild

30,2

Vissa saker är så bra, så en tänker inte på att fota och bevara. Igår var en sån dag, med klippbad och svarta, glänsande björnbär. Senare utomordentligt finhäng med bekanta och vänner, ackompanjerat av en mäktig bas från Slottsskogen och Kraftwerk.

Idag; vaknar, och termometern visar 30,2! Idag ska vi bada, kära vänner.

Långtråkigt på Paternoster

När jag äntligen kommer hem till Götet så drar alla jag känner härifrån på festligheter annorstädes, såsom Pride i Stockholm och Urkult i Näsåker. Kvar blir jag, ensam på kammar´n då Erik jobbar och sliter på bion som en liten gnu. Mitt enda sällskap är två snarkande bulldogs som inte säger så värst mycket alls. Tur att kreativitet föds ut smärta långtråkighet, för det blev en tavla av det hela:

Idag känner jag mig lite som hon i mitten som tar sig för pannan. Minus vinglaset.

Du är höst

 

Idkar balkonghäng och beundrar den turkosa trälåren som även den är ett hemsläpat loppisfynd. Får till min förskräckelse syn på något rött i periferin- rönnbär! Innebär detta att det är höst nu, eller är det så att Göteborg bara vill visa sig i framkant när det gäller diverse årstidstecken? Är inte redo för hösten än!

Highlights 4

Båttur på Ljungan med Hällsjö Finest. Gosh golly, det var en fin dag!

Highlights 3

Den 28 juli gifte sig Modda och Karin och inte ett öga var torrt. Det var så ohemult fint och lyckoruset satt kvar i kroppen flera dagar efteråt.
Med på bröllopet var även Anton Blåbär! Det är inte varje dag som en skrattar från klockan 14.00 till fram på småtimmarna. Jag är djupt tacksam över att jag fick vara med på stordagen!

Highlights 2

Bland det bästa jag vet i livet, är att gå på loppis. Allra bäst är gårdsloppisar om somrarna där folk har rensat sitt garage/ förråd och bara vill få bort "skräpet". Då kan en hitta saker för en tjuga, som på en antikaffär skulle kosta flera hundra. En krokig skylt längs vägkanten som det står "loppis" på, får mitt hjärta att skena lite grann.
Ju mer norr du kommer i landet, desto bättre loppisar. Nu är Sundsvall bara semi-Norrland, men jag har fyndat så fina saker för ingenting och gratis. Bland annat detta:

Gamla glasflaskor och en kaffekanna i emalj. Kaffekannan kostade 20 kronor och glasflaskorna fick jag på löpet

Tapetrullar för 20 kronor rullen

Favoritkrokarna som jag fick av Kalle, som satt på väggen i ett förråd

Fyra ramar för en tjuga

Mer tapetrullar

En gammal IKEA-lampa för 30 kronor

En stor byrå med djupa lådor stod och väntade på mig. En hundring och den fick följa med mig hem

Tre krukor för 25 kronor

Två amerikanska vykort över Devils garden och Blowing rock från 50-talet fick jag för en femma

 

 

 

 

 

 

 

Highlights 1

 

Mammas och Kalles hem i Hällsjö, en bit utanför Sundsvall, aka Paradiset. 

Att vakna, öppna dörren och gå direkt ut på gräset. Inga skor behövs. Inte så värst mycket kläder heller. Att inte behöva koppla hundarna, för det är bara skog, sjö och en liten grusväg runt omkring. Att plocka en deciliter smultron varje morgon innan frukost. Att bara ligga i gräset med en bok och fånga sol. Att bara drälla rätt ner i sjön när det blir för varmt.

Jag menar- det gör ju inte ont precis.