Regn och kluvna hårtoppar

Jag hade den bästa sommaren sen jag var barn, tror jag. Det var så varmt. Satt en fast i stan antar jag att det var outhärdligt, men jag hade turen att ha nära till havet. Jag tänkte "det här ska jag minnas i november när allt är jävla jävel."
 Nu är det november, och stundtals jävla jävel. Och jag minns, men det känns inte bättre för det. Ni förstår, allt är ju bara så fult. Utomhus och inomhus och utanpå och innanför.

Jag for till Stockholm och såg The Knife. Inte skitbra. Men jag hade istället världsfint häng med Anton, Malin, Jonia och Madde. Och jag kom hem med en ny vinterjacka. 

Nu längtar jag hem till Sundsvall. Jag vill bara åka runt-runt i Hällsjö på mammas spark i svartnatten, men frågan är om det ens kommer någon snö till jul. I dag var det tio grader varmt, men det är ju i och för sig på Västkusten. Jag håller tummarna för snö. Jag vill åka spark, och få användning för min nya vinterjacka.

OK, två bra grejer: jag har börjat på en ny teckning, och jag vet vad jag ska ge bort i julklapp till nästan alla.

En bit av hösten

OHMYGAWD, nu är det november. Svartmåna´n nummer ett. Det är bara att blunda och tänka på något annat tills det går över. Vi kan ju roa oss med att se tillbaka på september och oktober, tycker jag.

I september så fyllde Erik 29 år, jag såg en dubbel regnbåge, vi var på gårdsloppis och ormbunkarna blev gula.

Jag kunde inte sluta fota svarthimlar. Sen kom Eriks bror och hälsade på, de hade ju en hemlig grej ihop. Varsin björntatuering!

Mera himlar. Åkte hem till Sundsvall över en helg, hittade Dalporten på vägen. Träffade Emma, min pappa, firade mamma som fyllt år- men det fotade jag visst aldrig. 
 Vandrade runt på min gamla skola, som snart ska rivas. Mindes allt. Sen blev jag sjuk och fick ha en papperstuss i näsan eftersom att snoret aldrig slutade rinna. Mysigt.

Gick på mitt livs första roller derby-bout med Matilda, Apan och Camilla. En annan dag kom Maria och åkte spårvagn. Jag åt glassmiddag för att bota feber, och somnade med två smågrisar på magen.

Ibland önskar jag att ni var innekatter

Suveränt höstväder ute, soligt och varmt. Tyvärr är jag dunderförkyld och orkar knappt gå 20 meter. Det är svårt att kombinera skutthumör med skrutthumör i sådana här lägen. Men ut måste de ju, de små liven. Och jag är så djävla glad för att det inte regnar. 
 Nu ska jag kurera mig med fruktsallad, te och tv-serier.

Dagen då jag tappade en gurkburk på Adam

 Gott folk! Det har varit helg och vi har haft Eriks bror Viktor på besök. De har en hemlig grej ihop. Utöver den hemliga grejen, har vi spatserat runt i Saltholmen, tittat på skräckfilm och ätit god mat. Från Saltholmen kan en kliva på skärgårdsbåtarna och åka runt och titta på pittoreska öar. Tanken var att vi skulle ta en sån båt, men missade den precis och nästa gick inte fören efter 45 minuter. Det får bli en annan gång.

På bakluckeloppisen på Slottsskogsvallen hittade jag världshistoriens bästa nyckelring. Först tyckte jag att den var lite smårolig och helt klart värt den femma som den kostade. Nu; älskar den! Den får mig att fnissa helt förtjust. Den får sitta på mina jobbnycklar och göra öppningarna/ stängningarna på förskolan slightly more fun.

 

Dagen började bra med mys i soffan, höstrusk utanför fönstret och hemmaburgare. Men sen blev det skitliv efter att jag tappade gurkburken rätt på Adam-tallriken och den gick i typ 13 bitar. FANÅ! Så är det någon som känner att de tröttnat på sin gamla Adam-tallrik från Gustavsberg, så vet ni vart en sådan skulle uppskattas.

Backflip

Vad jag önskar att denna gif skulle symbolisera något extra fint som har hänt idag, men icke. Jag tyckte bara att den var frän. Det har varit en vanlig dag. Jag har bara åkt kollektivt och blivit regnad på av hösten. Den är här nu.

Snus, curry och päronglass

Saini Salonen

Igår var jag en eremit, idag har jag ätit på lokal med Anton och Malin och hängt med Matilda och Apan. Tänk så det kan gå.
 Okej, det är kanske höst nu. Men jag planerar ett mareldsdopp nästa helg, som för att säga tack och hej till sommaren. Sen är det jacka på.

Sandsjöbacka

 

"Vi ska bara ta en liten söndagspromenad, häng på!"...

 ...som var rena hajken. Fruktansvärt vackert och blött.

 

 Månen upp och solen ner.

Att slå ihjäl en regnig novemberlördag

Idag började julhetsen på Holmens marknad. De öppnade 10.00 och det var redan lång kö när jag kom dit. Den som stod först i kön hade väntat i fyra timmar... jag vet inte riktigt vad den personen förväntade sig att hitta? Kanske vill jag inte veta heller, för jag hittade då inte något spektakulärt.

De flesta stod och rotade bland ljusstakar, tomtar, glitter och julgransfötter. Själv kom jag hem med ett par tidsskriftssamlare, några galgar att hänga upp affischer med, några ramar, lite julplotter och en kvartettkortlek med Kalle Anka från 1969! En hel kasse för en rimlig peng. En klart godkänd loppisdag!

Jag kommer att ångra mig snart, men...

Idag sken solen, det kändes konstigt men fint. Hade ändock en molande känsla av att något fattades.
 När jag klev av spårvagnen började det regna. Jamen jag tänkte väl- en dag utan regn?! Det går ju inte. Och så var dagen lite mer bitter, men ändå komplett.
 De mest ovärda sakerna med snö:

o Att trampa igenom skare och nästan skära sig på smalbenen
o Så djävla kallt att få i nacken!
o Slask som kryper in i skon
o  Hundkiss och -bajs syns obehagligt väl
o Att bli mulad "på skoj" (det var inte roligt när en var liten och det är inte roligt nu)
o Att halka på blankplogad snö

Jag hatar snö. Jag tycker inte om fräna vinteraktiviteter (varken stjärtlapp eller snowboard), jag tycker inte om att bylsa på mig en massa kläder och jag tycker inte om att frysa. Men faen vad jag saknar det nu. Bju på lite snö, Göteborg! Jag är så trött på regn. Jag behöver ljuset. Jag behöver halka och ramla på arslet för att komma i rätt balans.

Ett stygn av hemlängtan

Frida Clements

Idag har jag legat i soffan och varit sjuk. Det är otroligt vad mycket snor den här näsan producerar, och hostan skräller långt ner i bröstet. Jag anar att jag kommer att få sova på soffan i natt. Till och med Antons hundsnarkningar är som meditativt vågskvalp i jämförelse med mina hostattacker. 
 I all min ynk har jag längtat efter mamma och Norrland. Till snön som ligger på backen där. Efter att ha fått en inbjudan till trettioårsfest med en twist av Emma med posten idag, och ett samtal ifrån Jonia, så längtar jag ännu mer till Sönnsvall. 

Sundsvall topp fem:

1. Mamma och Kalle med alla sina små och stora projekt.
2. Emma, och Doris som lärt sig gå!
3. Låna bilen, köra välbekanta vägar till de bästa loppisarna och fynda möbler, krimskrams och kläder för en femma och en fimp.
4. Promenera Storgatan på fem minuter och tänka "Jahapp! Då har en gjort stan!" Det är något rofyllt med det.
5. Tryggheten i att hitta överallt och veta vart allting ligger.

Hörni hemvändare- vad saknar ni med er stad?

Brorsan som aldrig ville bli stor

Idag är det den 29:e oktober och jag och himlen gråter ikapp. Det är så mycket höst utanför fönstret som det bara går, det är som om den vet. 
 Idag skulle min bror ha fyllt 37 år. Han blev bara 34.

Jag tänker mig att han skulle ha ätit pizza idag. Vi skulle hälsa på honom för att fira, men mamma skulle få koka kaffet själv. Kanske att han skulle ha fixat fikabröd. När vi skulle ha frågat honom om det kändes bra att fylla 37, skulle han ha frustat "NÄE! Fy fan vad ruttet!" och skrattat.

Det är exakt tre år sedan jag sist träffade honom. Tre år sedan som jag fick stå på tå och försöka nå att krama om min långa brorsa. De åren kommer bara att bli fler och fler och det gör så djävla ont.

På Bergsjöns höga tak

Jamen vi har ju flyttat! Från ett blåsigt berg till ett annat. Tack vare mina förträffliga föräldrar som jag inte vet hur jag någonsin kan återgälda för att de är så sjukt djävla bra, så är vi på plats i storlägan. De första dagarna gick jag faktiskt lite vilse, det är sant! När jag skulle till balkongen gick jag till badrummet, och jag blev glatt överraskad när jag klev in i ett rum och tänkte: "Just ja, ett TILL rum!" Det hände inte bara en gång.
 Hursom- jag tror att det känns bra. Lite långt till jobbet i nuläget bara. Då kan en ju tänka sig att jag passar på att läsa en god bok eller så, men icke. Jag sover, helt öppet och skamlöst, mitt på blanka dagen i en ofta fullpackad vagn. Det är det jag gör bäst. Idag åkte jag från Frölunda torg och vaknade vid SKF. Hann tänka "inte hemma än" och så valde jag att somna om. Vaknade en hållplats ifrån min. Lätt som en plätt!

Hejdå Majorna

 

 

Världens snyggaste port som nästan alltid stod öppen.

Poseidon tog emot i trapphuset och hälsade välkommen.

Kvarterskrogen som har både indiskt och veganska pizzor. Och quiz!

Tidig morgon i väntan på 11:an.

Utsikt från berget utanför fönstret.

Med Slottsskogen ett stenkast ifrån.

Och så rådjuren då, som kom nära nära och la sig vant ner i gräset till synes utan ett enda bekymmer. De hälsar hejdå och på återseende. "Vi ses på stan!"

Världens bästa mamma

Det spelar ingen roll vad ni säger; jag har världens bästa mamma. Hon ställer alltid upp, hon är rolig och rapp i käften, lagar mat för ett helt kompani till en middag för fyra och avslutar alltid med "ja, skyll er själva om ni inte är mätt!" Hon är nog den starkaste som jag vet, och säger precis vad hon tycker och tänker. När jag är nere är hon den som både tröstar och ser till att jag rycker upp mig. Idag fyller denna stålmamma år, HIPP HIPP HURRA för det! Om lite mer än en vecka kommer hon hit, då ska jag krama henne jättehårt.

Trouble weighs a ton

Äh. Djävla höst. Min mormor blev alltid deprimerad om våren, och jag blir alltid som ett skeppsbrutet vrak om hösten/vintern. Det är bara så det är! Men jag tar mig igenom det utan att ligga som en drama queen i sängen dygnet runt med en snara om halsen. Jag kliver upp, går med hundarna, jobbar jobbet, hänger finhäng när jag orkar, skrattar ärligt, städar ibland, liksom... klarar dagen smärtfritt. Och däremellan bryter jag ihop då och då. Helt okej, det får vara så. Jag vet att jag inte är ensam. 
 Idag-dagen har representerat hela djävla skithösten. Det blir extra jobbigt när yttre faktorer spelar in. Som att få en stövel i storlek 26 slagen över näsan av någon som ännu inte har koll på finmotoriken. Att min brors födelsedag närmar sig. Att jag inte träffat honom på snart tre år, och de åren kommer bara att bli fler och fler. Eller att någon har stulit min regnjacka, och regnar gör det ju... en hel del här. Och det faktum att jag räknat timmarna för att få gå hem och tycka synd om mig själv- och så måste jag jobba över. För att inte tala om evighetshistorien om alla lägenhetskontrakt hit och dit. De dagarna får en säga "Orka´nte!" och bara skita i allt. Värka ut. För det blir bra, jag vet.

Klungan- se oss flyga över scenen i frukstansvärda hastigheter

Jag har haft en helg med semi-sjukdom, utgång, utgångs-hat, alldeles för mycket socker, god mat, folk och folk, kvalitetstid med sådana som jag gillar mest, halvlångpromenad med Martin, jordnötssmör, ångestdans på Yaki-da, gladdans på Yaki-da, känslan av att vilja sno något på Yaki-da, gunga gunga upp till himlen med Maddeluckas nedanför storkyrkan med GÖLD på, den där som inte heter Linnékyrkan, utan något annat.
 Och så en söndag, som ju också tillhör helgen, en söndag som bestått av mestadels sömn och åter sömn. Ibland med en hund på magen, ibland två. Och så Klungan i en "tv" nära mig! Det är såklart inte lika bra som att vara där, men förbannat nära. Exakt och precis vad jag behövde idag. Som om de visste att den där ful-norrländskan skulle lägga sig som ett varmt bandage om hjärtat mitt och vagga mig till (lögn) och ro. 

Första hjälpen

Madde en höst i Sundsvall

När en är lite ur gängorna är det en livsnödvändighet att samla finfolk runt omkring sig, som kan liva upp livet. Som tur är har Matilda kommit tillbaka från Rhodos, och med sig hade hon Madde som ju annars huserar i Malmö. Deras solsemester-energi får smitta av sig till mig, så jag står ut med den här plötsliga hösten.

Du är höst

 

Idkar balkonghäng och beundrar den turkosa trälåren som även den är ett hemsläpat loppisfynd. Får till min förskräckelse syn på något rött i periferin- rönnbär! Innebär detta att det är höst nu, eller är det så att Göteborg bara vill visa sig i framkant när det gäller diverse årstidstecken? Är inte redo för hösten än!