Idag är det den 29:e oktober och jag och himlen gråter ikapp. Det är så mycket höst utanför fönstret som det bara går, det är som om den vet.
Idag skulle min bror ha fyllt 37 år. Han blev bara 34.
Jag tänker mig att han skulle ha ätit pizza idag. Vi skulle hälsa på honom för att fira, men mamma skulle få koka kaffet själv. Kanske att han skulle ha fixat fikabröd. När vi skulle ha frågat honom om det kändes bra att fylla 37, skulle han ha frustat "NÄE! Fy fan vad ruttet!" och skrattat.
Det är exakt tre år sedan jag sist träffade honom. Tre år sedan som jag fick stå på tå och försöka nå att krama om min långa brorsa. De åren kommer bara att bli fler och fler och det gör så djävla ont.
jag förstår att det gör så jävla ont kära. att minnas och prata om är nog det viktigaste man kan göra. och som jag tror så kan du prata till honom, jag tror han hör och vakar över dig..
SvaraRadera