Fulheten och Kalasburken

Fulheten.

Nä, nu kommer den- Fulheten. Djävla januari-februari-vinter-deppen. Ingenting är bra, ingenting är fint. Jag har en beställning på en teckning som jag inte vågar göra färdigt, för jag är rädd att jag inte kommer att bli nöjd med den när den väl är klar. 
Håret blir ett enda stort trasselsudd pga av mössa, och det är fett OCH elektriskt samtidigt. 
Det är kallt ute. Och inne. 
En del människor på skolan är helt dum i hövve. 
Jag oroar mig för Antons knöl på tassen, som jag är helt hundra på att det är cancer, men veterinären har inte ringt och meddelat provsvaren än. Jag vill att de ska ringa, men jag vill inte veta, fast jag vill ju veta.
 Ont i huvudet varje dag, en massa "måsten" och "borden". Jag vill ingenting just nu. En väl beprövad metod för att muntra upp sig själv, är att göra av med pengar. Det är inte så smart, ty lyckan är kortvarig, en illusion. Men skitsamma. Jag har köpt en klänning på affär´n, alltså ej second hand som i vanliga fall, två Tebe-tallrikar som var dyra, och en kalasburk (de två sistnämnda på loppis).

Det fina med kalasburken, som till och med har ballonger och serpentiner på locket, är att Erik dyker upp i finaste maskeradkläderna med blå tights och "snurr-pappersvissla/trumpet"!  Lite gladare blev jag faktiskt.