Fulheten och Kalasburken

Fulheten.

Nä, nu kommer den- Fulheten. Djävla januari-februari-vinter-deppen. Ingenting är bra, ingenting är fint. Jag har en beställning på en teckning som jag inte vågar göra färdigt, för jag är rädd att jag inte kommer att bli nöjd med den när den väl är klar. 
Håret blir ett enda stort trasselsudd pga av mössa, och det är fett OCH elektriskt samtidigt. 
Det är kallt ute. Och inne. 
En del människor på skolan är helt dum i hövve. 
Jag oroar mig för Antons knöl på tassen, som jag är helt hundra på att det är cancer, men veterinären har inte ringt och meddelat provsvaren än. Jag vill att de ska ringa, men jag vill inte veta, fast jag vill ju veta.
 Ont i huvudet varje dag, en massa "måsten" och "borden". Jag vill ingenting just nu. En väl beprövad metod för att muntra upp sig själv, är att göra av med pengar. Det är inte så smart, ty lyckan är kortvarig, en illusion. Men skitsamma. Jag har köpt en klänning på affär´n, alltså ej second hand som i vanliga fall, två Tebe-tallrikar som var dyra, och en kalasburk (de två sistnämnda på loppis).

Det fina med kalasburken, som till och med har ballonger och serpentiner på locket, är att Erik dyker upp i finaste maskeradkläderna med blå tights och "snurr-pappersvissla/trumpet"!  Lite gladare blev jag faktiskt.

I´m sticking with you

I våras när vi var och kollade på bröllopslokal, så såg jag den här affischen. Den här gången var inte affischen intressant, utan jag såg bara tejpen. Och SOM den tejpen har gäckat mig! Jag älskar den, men har inte kunnat hitta den någonstans. Jag har frågat runt i min bekantskapskrets, tittat i pyssliga affärer och googlat mig tokig- utan att hitta en endaste bild på den eller fått veta vart en kan få tag på den.

Men idag så lyckades jag på något vis hitta den! Äntligen!! Och det visade sig att det inte bara fanns en tejp med blommor och frukt på, utan även tejp med planeter, fiskar, mineraler och djur!

Bild via etsy.com

Så... idag har jag handlat tejp.

Finbesök och daggdroppsfynd

Vi har haft Maria på besök igen. Den här gången var hon här för att skriva kontrakt på en lägenhet, prata ångest, prata korsbett, gå på bio och köpa en grej eller två. Snart bor hon här på rikt, det blir kul!

 I ungefär en hel dag hann jag känna mig frisk, sen kom Febern. Drömde yrdrömmar om att förskolegården bestod endast utav hala, branta havsklippor som barnen sprang runt på i gummistövlar. Över och på klipporna gick en bergochdalbana, och barnen klättrade och ramlade på rälsen. I drömmen var det skitstressigt att passa varenda unge som höll på att slå ihjäl sig. Dessutom bajsade de överallt. Hela tiden. Vaknade av att jag svor "Helvete!"
 När en är sjuk, och speciellt har ganska hög feber, så är det allmänt känt att glass är det enda botemedlet. Alltså; dagens middag blev glass. I våffla. Med chokladsås. Och nougatsås. Och maränger. Svårt att säga än om det hjälpte, men det var gott hursom. 

På väg från affären idag, så smet vi in på en loppis. Jag borde inte ha gått ut över huvud taget idag, jag skulle ha VILAT, men ibland gör en dumma saker. Jag ville så gärna ha glass. I alla fall så hittade jag något som såg ut att ingå i Iittalas serie Kastehelmi, men glaset såg lite annorlunda ut. Det var ett askfat, och jag visste inte ens om Kastehelmi fanns som askfat... Det kostade 25 kronor så vi chansade. Efter lite undersökande så visade det sig att det gjordes 1964 av glasbruket Nuutajärvi, som skötte biznizen innan Iittala. Ibland är det så djävla kul att vara en nörd! Ni andra bara: snark.
 Nu ska jag och mina feberheta kinder somna i soffan framför en film. Kan vara exakt det jag behöver.

 

Helgen som var

Helgen då vi gav Anton hans indiannamn; Bajstass, MEN även helgen då jag gick på mitt livs första roller derby-match. Eller "bout" som det ju heter i den världen. Gothenburg Roller Derby mötte Stockholms The Royal Army. Göteborg vann med typ 100 poäng. Men Stockholm hade coolare skater namnes som Lady Lovely Blocks och Panica de Hex.

Sen sprang jag på ett par Rörstrand-tallrikar på Reningsborg i Angered. "Viola" hette dekoren. De var inte helt felfria, men vem är jag att döma. De fick följa med hem.

Söndagen var välbehövligt seg och långtråkig. Jag tror att jag fick träningsvärk i kroppen av att sitta still så länge som jag gjorde, och förkylningen försvann nästan helt.

Dagen då jag tappade en gurkburk på Adam

 Gott folk! Det har varit helg och vi har haft Eriks bror Viktor på besök. De har en hemlig grej ihop. Utöver den hemliga grejen, har vi spatserat runt i Saltholmen, tittat på skräckfilm och ätit god mat. Från Saltholmen kan en kliva på skärgårdsbåtarna och åka runt och titta på pittoreska öar. Tanken var att vi skulle ta en sån båt, men missade den precis och nästa gick inte fören efter 45 minuter. Det får bli en annan gång.

På bakluckeloppisen på Slottsskogsvallen hittade jag världshistoriens bästa nyckelring. Först tyckte jag att den var lite smårolig och helt klart värt den femma som den kostade. Nu; älskar den! Den får mig att fnissa helt förtjust. Den får sitta på mina jobbnycklar och göra öppningarna/ stängningarna på förskolan slightly more fun.

 

Dagen började bra med mys i soffan, höstrusk utanför fönstret och hemmaburgare. Men sen blev det skitliv efter att jag tappade gurkburken rätt på Adam-tallriken och den gick i typ 13 bitar. FANÅ! Så är det någon som känner att de tröttnat på sin gamla Adam-tallrik från Gustavsberg, så vet ni vart en sådan skulle uppskattas.

Majornadagen 2013

Så var det dags igen för den årliga dagen då hela Majorna, från Sandarna till Stigbergstorget, förvandlas till en enda stor jätteloppis! Den dagen ser jag nästan mer fram emot än min födelsedag... 
 Förra året hade vi ett eget bord och stod och sålde, men i år nöjde vi oss med att få gå runt och titta i lugn och ro. Eller, lugn och ro är fel ord. Det är så fruktansvärt mycket folk och prylar att en knappt vet vart en ska ta vägen. Jag är aningens besviken över mina fynd; en trevlig hylla med träkulor som har fått komma upp på väggen i badrummet, ett par lagom slitna träsko-sandaler och en slit-och-släng-klänning. Allt för en hundring, och det är väl helt OK. Men jag hade velat hitta fler Pärlan-ljuslyktor som jag samlar på (förra året hittade jag tre stycken), och gärna lite mer kläder. Det får bli nästa år istället.

Äldre tanter vinner över alla

På vår innergård, i ett av uthusen, har några äldre damer en loppis varje tisdag. Tisdagen innan bröllopet gick jag dit i förhoppning om att de skulle ha något tårtfat till salu. Det hade de dessvärre inte, men alla blev eld och lågor över att planering inför ett giftermål var i farten! De sprang upp till sina lägenheter flera stycken av dem, och rotade fram allt vad de hade i tårtfats-väg för att vi skulle få låna. En av dem kom bland annat med två stora skålar/fat på fot, från Reijmyre enligt henne själv, i grönt och turkost glas. Blev lite kär. Speciellt i det blå. Själv tyckte hon att det var "en knasig färg". Alla goa gummorna lyckades skrapa ihop ett helt gäng klassiska tårtfat i glas på fot, och det blev riktigt fint till alla tårtorna på bröllopet.
 Idag skulle jag lämna tillbaka dem och tacka för lånet. Jag satt och pratade med dem i säkert en timme där på loppisen, och fick höra gamla historier om hur det var i området förr i ti´n. De försökte truga på mig gofika och kaffe, och ville absolut se bilder från helgen då tårtfaten uppfyllde sin roll. Innan det var dags att gå, sa gumman med Reijmyre-skålarna att jag skulle ta med mig det blå fatet upp till mig. "Det kan ni få i bröllopspresent! Jag använder det ändå bara som blomfat." Fintanten!

Pengar brinner

I helgen hade Nordhemsskolan sin årliga loppis. Trots att jag och Erik stod över en timme i förväg, så hittade jag egentligen inget speciellt. Eftersom att jag såg en Pianlampa förra året, så hoppades jag att det av någon anledning skulle finnas ytterligare en i år. Det gjorde det såklart inte. Men jag kom hem med en Pärlan till samlingen, för ynka tio spänn. Lite snopet då vi hade laddat med tusen kronor och sett fram emot att komma hem med makalösa fynd.

Erik med trehundra meter kö bakom sig.

Ekta perla.

När vi kom hem hade krokusarna utanför porten behagat titta upp ur rabatten. Hade lust att skrika DET VAR VÄL PÅ TIDEN!!, och kanske gjorde jag det också, jag minns inte.

Blyga som violer.

Bergochdalvana

Ikväll gick vi vilse i Bergsjöns djupa skogar. Jag hade sett ett upplyst elljusspår skymta bland träden i närheten av där vi bor, så Erik och jag bestämde oss för att ta med oss smådjuren och undersöka det närmre. Det var backe upp och backe ner, brant som faen ibland och kringligt, krokigt och snirkligt. Jag kom att tänka på filmen "Blair witch project" både en och två gånger, för hur vi än gick så kom vi tillbaka till samma ställe. Efter ungefär 45 minuter kom vi fram till någon form av civilisation, ett hus som låg alldeles i utkanten av skogen. Där hade någon slängt en sån där fin kökspall på en skräphög under en gran. Tur att en har ögonen med sig ibland! Den har ordentliga skavanker, men jag tänker att det kan jag putsa upp. Kanske i stil med Annas?

Jag och Poeten på Röhsska museet

Tygtryck av Stickan L, stolar av Carl Malmsten och gigantiska skulpturer av Birger Kaipiainen.

I lördags sken solen, och då vaknar ju som bekant äventyret till, som i vanliga fall bara ligger och lurar lite latent i kroppen. Jag packade med mig en termos kaffe och mötte Martin på Valand för en tur på Röhsska museet. 

 Det blev så djävla dumt det där med kaffet, för det är ju bara Martin som dricker kaffe. Hade ju kunnat fylla den med te, men det blev fel i hjärnan. Istället fick han dricka upp fyra koppar själv, med smärre magont som följd.

-Äh, den där lampan kan en vika själv!

Där kunde en bevittna 1700-talets dramatik, erotiska instruktionsböcker för nygifta par från Japan, och diverse saker som en skulle vilja sno med sig hem.

Tveksamma nidbilder och Verner Pantons Kugle-lampa.

Där fanns också spektakulära kreationer av Sandra Backlund, koppardamasker att knata runt i en regning dag, och en klänning med ormbunkar på, med broderade gröna glaspärlor.

 Det var Röhsska det, vi får se vad det blir nästa gång!

Vända hem en sväng

God Jul och vinter med snötyngda granar. Köra på välkända men spåriga vägar. Pussla och stressa för att hinna med släkt och vänner. Ändå är det alltid något som saknas, någon som jag inte hinner träffa. 
 Jag hann krama om min sjuka pappa, och ge honom en skrynkligt inslagen julklapp. Han hade åldrats femton år sedan jag såg honom sist i somras. 
 Jag hann ligga i soffan och mula karra och blodapelsiner med finfamiljen också, och träffa Eriks syster som annars befinner sig långt upp i Norrland.
 Jag hann med en akut loppisrunda med finfina fynd. En klänning, en skjorta och ett par glas för 70 kronor. Precis som jag vill ha det.
 Jag hann gå ut och härja på juldagen och träffa nästan alla som går att träffa, för att sedan avsluta kvällen med att bestiga snöberg med Anton Blåbär och Erik mitt på stortorget. Bara för att det gick, och för att en blir så lång av att stå på ett berg.
 Och jag hann fota äppelparken i Tunadal i vinterskrud, och minnas min barndoms alla vintrar med snöbollskrig, längdskidor och sparkturer. Vi körde galet fort, jag och Annelie, och vem vet hur en bromsar en spark? 
 Nästa år när vi kommer upp, vill jag åka spark. 

Rid mig i mål, Yoshi

Idag har jag legat i feber. Och huga vad jag har saknat att ha en tv och att spela tv-spel! Få saker slår att sitta under ett täcke och maratonspela tills du har blåsor på tummarna. Varför har jag inte en enda vän som delar den här åsikten? Förutom Anton Blåbär. Om vi bodde i samma stad skulle jag hänga hos honom i tid och otid och ha tv-spelskvällar till långt in på nätterna. Mula karra och dricka cola. Fast han blir djävligt odräglig när han vinner, det får en ta ur honom.

Alltid kommer jag hem med nåt

Dagens loppisskörd: Sveriges snyggaste vinterfilt, ett par blå trädojor att vricka fötterna i, och en rökgrå Pärlan. För under 150-lappen. Sedan fick jag till skänks en limegrön dito, av Eriks bekant Jan. Fick! Rena julafton!

Det är fortfarande november

Loppis på Saronkyrkan! Jag kom hem med bling, mässingshandtag och en skrikig galonpåse från "förr-i-tin". Erik kom hem med skivor (det var ju konstigt) och en Isi-vas till samlingen. Mässingshandtagen satt på två nattduksbord i teak som var ganska trevliga i sig, men väldigt slitna och rappliga. Så jag frågade om jag bara fick köpa beslagen, och det gick fint.

 Eftersom att de bara har öppet en gång i veckan, är det alltid kö varje lördag innan de öppnar. Det är en stor och välsorterad loppis med rimliga priser och finaste personalen i stan.

 

Smågrisarna Kungen och Silvia var också med i nya rusk-outfiten. Erik körde hundtricket och fick ragg av en quinna som verkade minst lika sugen på honom som på hundarna. Vem kan klandra ´na?

Att slå ihjäl en regnig novemberlördag

Idag började julhetsen på Holmens marknad. De öppnade 10.00 och det var redan lång kö när jag kom dit. Den som stod först i kön hade väntat i fyra timmar... jag vet inte riktigt vad den personen förväntade sig att hitta? Kanske vill jag inte veta heller, för jag hittade då inte något spektakulärt.

De flesta stod och rotade bland ljusstakar, tomtar, glitter och julgransfötter. Själv kom jag hem med ett par tidsskriftssamlare, några galgar att hänga upp affischer med, några ramar, lite julplotter och en kvartettkortlek med Kalle Anka från 1969! En hel kasse för en rimlig peng. En klart godkänd loppisdag!

Highlights 2

Bland det bästa jag vet i livet, är att gå på loppis. Allra bäst är gårdsloppisar om somrarna där folk har rensat sitt garage/ förråd och bara vill få bort "skräpet". Då kan en hitta saker för en tjuga, som på en antikaffär skulle kosta flera hundra. En krokig skylt längs vägkanten som det står "loppis" på, får mitt hjärta att skena lite grann.
Ju mer norr du kommer i landet, desto bättre loppisar. Nu är Sundsvall bara semi-Norrland, men jag har fyndat så fina saker för ingenting och gratis. Bland annat detta:

Gamla glasflaskor och en kaffekanna i emalj. Kaffekannan kostade 20 kronor och glasflaskorna fick jag på löpet

Tapetrullar för 20 kronor rullen

Favoritkrokarna som jag fick av Kalle, som satt på väggen i ett förråd

Fyra ramar för en tjuga

Mer tapetrullar

En gammal IKEA-lampa för 30 kronor

En stor byrå med djupa lådor stod och väntade på mig. En hundring och den fick följa med mig hem

Tre krukor för 25 kronor

Två amerikanska vykort över Devils garden och Blowing rock från 50-talet fick jag för en femma

 

 

 

 

 

 

 

Majornadagen

Sista söndagen i maj anordnas en megaloppis i Majorna. Alla som vill får ställa sig med ett bord eller en filt direkt på gatan och ha egen loppis, och flera tusen personer kommer för att fynda. I söndags var det dags! Det här är en del av vad vi hade till försäljning:

 

Vi drog in över tvåtusenfemhundra spänn, och det var väl behövligt då jag fick en fe-he-ruktansvärt dålig lön efter att ha varit i Sundsvall och förlustat mig, istället för att jobba in slantar.

Jag kom hem med dessa tre ljuslyktor som jag samlar på. Det är Pärlan av Tyco Axelsson för Reijmyre glasbruk. Jag fick betala en femtiolapp för alla tre, och jag är mäkta nöjd. Erik? Han köpte skivor i vanlig ordning.

Det är hit man kommer när man kommer hem

När vi kom fram till Sundsvall låg isen på den lilla sjön hos föräldrarna kvar, och några få frusna krokusar stod och frös i rabatten. Är man i semi-Norrland så är man.

Bland det första vi gjorde var att kolla in alla second hand-affärer och loppisar. Och; på fyra månader i Göteborg har vi inte lyckats hitta en enda anständig byrå, men i Sundsvall hittade vi en på en grisblink, för inte så många pengar. Fin fisk!