Klungan- se oss flyga över scenen i frukstansvärda hastigheter

Jag har haft en helg med semi-sjukdom, utgång, utgångs-hat, alldeles för mycket socker, god mat, folk och folk, kvalitetstid med sådana som jag gillar mest, halvlångpromenad med Martin, jordnötssmör, ångestdans på Yaki-da, gladdans på Yaki-da, känslan av att vilja sno något på Yaki-da, gunga gunga upp till himlen med Maddeluckas nedanför storkyrkan med GÖLD på, den där som inte heter Linnékyrkan, utan något annat.
 Och så en söndag, som ju också tillhör helgen, en söndag som bestått av mestadels sömn och åter sömn. Ibland med en hund på magen, ibland två. Och så Klungan i en "tv" nära mig! Det är såklart inte lika bra som att vara där, men förbannat nära. Exakt och precis vad jag behövde idag. Som om de visste att den där ful-norrländskan skulle lägga sig som ett varmt bandage om hjärtat mitt och vagga mig till (lögn) och ro.