Mareld

Igår natt drog vi till havet, jag, Erik och Poeten. Det var ju det där med marelden som skulle upplevas. Det där som jag har ältat och pratat sönder om, i min iver att någon gång få uppleva. Enligt google och västkustbor skulle det vara som glänsande sjok av glitter när en kommer i kontakt med vattnet, jamen ungefär som norrsken tänkte jag mig. Det är alltså plankton som lyser upp som en försvarsmekanism när de känner sig hotade, till exempel av fisk (eller i vissa fall nattbadare).
 Jag var så spänd och upprymd när vi kom fram till havet och helt övertygad om att det skulle bli jordens antiklimax, att vi skulle plaska där i vattnet utan att någonting hände. Som om allting bara skulle vara ett enda stort lur. 
 Först var det nästan så. Jag klättrade ner på badstegen och doppade foten i vattnet och vispade runt lite. Inget märkbart hände- men det var förvånansvärt varmt i vattnet så ett sista dopp skulle det bli i alla fall. Erik hann först, och när han låg där i svartvattnet och vevade med armarna så SÅG vi det; gnistor som små svetsloppor som tändes och försvann! Trots att både jag och Poeten skar oss i foten på havstulpaner så är jag nöjd. Fenomenet existerar!

Snus, curry och päronglass

Saini Salonen

Igår var jag en eremit, idag har jag ätit på lokal med Anton och Malin och hängt med Matilda och Apan. Tänk så det kan gå.
 Okej, det är kanske höst nu. Men jag planerar ett mareldsdopp nästa helg, som för att säga tack och hej till sommaren. Sen är det jacka på.

Livet som händer medan en lever, och allt det där

Det är förunderligt tyst, jag vet. Jag är fullt upptagen med att prata engelska med Mattans nya tyska bekantskap på Kino en lördag kväll, bada salt så fort en bara kommer åt, glömma påsar med kreativa drömmar på sketna skoaffärer (som jag sen fick igen), måla hexagoner direkt på väggen för att jag inte är något vidare förtjust i gardiner (bilder kommer för jag vill givetvis visa hur djävla svinfint det blir, även om det tar tid), gå på bröllop och kalas och kräftskivor åt höger och vänster, jobba jobbet och förgås av tröttma lagom vid 21.00, sörja sommaren som inte blev som jag tänkt mig, men därefter rycka upp mig och inse att den ju for helvede pågår i detta nu, ha föräldrar som kvartar över och tar hand om en en helg, leta låtar på spotify på vagnen typ 06.20 en tisdag morgon och dumflina när en hittar rätt (Firmament Vacation och In your veins med The Sounftrack Of Our lives- säkert 12 år sedan jag hörde dem sist), oroa mig lite inför hösten och vintern och studier och jobb och livsval som är antingen rätt eller fel och sådär-jamen ni vet Livet och så! Men det brukar ju gå till sig.

Det är en fluga i min soppa

För hundra och en månad sen, for vi hem till Sundsvall, jag och Erik. Jag hade hypat årets semester så till den milda grad, att jag nästan fick tårar i ögonen när jag berättade för alla att "vi skulle bo i stugan på landet och bara ta det luuuugnt. En hel månad!" Så blev det givetvis inte. Jag har nog aldrig varit med om en stressigare semester. Det var ett djävla pusslande att försöka få ihop träffar och middagar med familj och vänner, och varenda gång vi skulle tysta Luther på axeln och typ rensa på gården eller måla stugan, så började det regna.
 Jag låg inte på en filt på gräsmattan en enda gång! Jag var knappt på stranden!
 Men det var fint också. Apan kom på besök från Göteborg och tjöt "Idyll! Paradis!" när hon fick se hur vi bodde, och det var fint att träffa dem som en saknar och tänker så mycket på, de där som en inte träffar så ofta längre (men som såklart ändå alltid finns där.) Och satan i gatan vad det har ränts runt på loppisar. Och ja, vi har fyndat nå jävulskt. Skrytinlägg kommer sen.
 Nästa år kommer jag att åka upp i till Sundsvall i smyg. Överrasknings-hälsa på alla så att jag slipper planera och pussla, eller eventuellt tvinga alla att komma till mig istället så att jag slipper åka runt.

HÅHÅJAJA, tillbaka i stan alltså. Tillbaka till åskoväder och 18 barn i barngrupp. Migrän och stickningar i händerna. Just nu löper jag stor risk att råka ut för depression de luxe, men jag tror att det går över. Härregu´, det ä´ ba´att suga i sä´!

Äntligen låter lungorna sig störas

Findejt med Tiger, som annars bor i Stockholm. Gick långpromenad från Mariaplan till Järntorget- borde ta fler långisar. Skulle väl bli fler om en hade lika fint sällskap varje gång. Hamnade på Pustervik, det var fint. 
 I morgon bär det av till "mes-Norrland". För riktiga norrlänningar är Sundsvall snudd på Stockholm, medan stockholmarna tycker att "allt norr om Dalälven är Norrland." Ah, skitsamma. Jag längtar så jag blir sjuk. Håller på att packa väskorna, alltid i sista stund, och städar lägenheten. Fan, vad det här blir bra!

Jo, det är sant

Nu är det juli igen

Idag på jobbet; sådan mensvärk att jag ville spy rakt ner i sandlådan. Gjorde inte det. Alla räknar ner till semester, till och med barnen. Gick iväg till ICA på rasten. Köpte en ask med jordgubbar för 35 spänn. Åt upp nästan alla själv, gömde resten i väskan. INGEN fick smaka. Vid en hämtning fick ett barn attackgosesug och fick för sig att försöka pussa mig på munnen, istället för att gosa in sig i föräldern som kom. Visste inte hur jag skulle hantera situationen, men jag inbillar mig att det gick bra. Får ändå skamsköljningar när jag tänker tillbaka på det. "Fan", tänker jag. Ett långt utdraget "faaan". Kan inte riktigt svara på varför.
 Migrän på vägen hem, efter att ha hämtat upp hundarna hos bästa Apan och Camilla som hundvaktat. Tänker att "om jag öppnar munnen så kommer jag att migränkräkas på vagnen hem. Hoppas att ingen pratar med mig." Givetvis skulle hela djävla Partillecup i alla sina lagdräkter, prata och gulla med hundarna. Och någon som luktade sprit pratade om hundmens och något som jag inte hörde för jag liksom stängde av öronen och såg knappt med ögonen men huvudet nickade och jag sa kanske "jaha" och log, och strax gick de av och jag kräktes inte i vagnen. 
 Det regnar ute, sa jag det? Men det är i alla fall varmt för första gången på två veckor.
 Två arbetsdagar kvar till semester. Jag räknar ner, ja det gör jag.

Nej, jag vill inte vänta!

Idag är det grått. Jag har en oerhörd tröttma i kroppen, som varvas med en pockande rastlöshet. Det är sju arbetsdagar kvar, sedan är det delvis betald semester och Sundsvall! Jag längtar så mycket så jag bara vill sparka på något. 
 Jag hoppas på värme som får en att flämta. Att få åka båt. Bada i havet. Och alla dessa oändliga roadtrips med loppisar... kanske ner mot Hälsingland, och sedan upp upp UPP mot norra norrland.      
 Jag längtar efter att vakna, inse att det är varmt "idag också!", bara dra på sig typ en klänning och sedan gå rätt ut på gården (antingen i stugan eller hos mamma och Kalle), med hundarna som kan springa som de vill. Åh, det blir bra, jag känner det på mig. Men jag vill nu!

Vagabond

På midsommardagen dök det upp en vagabond i min hall. Det var Maria som precis kommit tillbaka från en klätterresa i Kroatien. Hon behövde stanna i Göteborg ett par nätter innan hon skulle åka vidare till norrland, och självklart fick hon nöta lite på vår madrass. Hon var trött. Inte så konstigt kanske; hon berättade att det var över 40 grader varmt och att hon klättrat uppför bergväggar hela dagarna.

Maria är en av de klokaste människorna jag vet. En ögonöppnare. Vi pratade bort tre timmar kvällen då hon kom, utan att reflektera över det, och det var så djävla fint. Dessutom lagar hon sjukt god mat. Vi åt bland annat halloumiburgare med grönsaker, avokadoröra och vitlökssås och klyftpotatis. Åt så att magen stod i åtta hörn, det är sant!

OCH SE! Det blev jordgubbar och grädde till slut. Med egengjord chokladsås. Sittandes på berget med världens finaste utsikt. Nöjd! Helgen gick på något vis i mål i och med det, jag som blev utan på midsommar.

Midsommar

Likt alla andra i vårt avlånga land, tog vi oss ut på landet för att fira midsommar. Till samma ställe som förra året faktiskt; till Pollans mormors sommarstuga utanför Bollebygd.

Vädret var lynnigt men varmt. Under ett av kvällens uppehåll passade vi på att bada. Både folk och hundar! Det var Erik, Pollan, Jocke, Anton, Malin och jag. Och smågrisarna såklart.

  

Kubb, som sig bör. Jag och Erik förlorade två gånger på raken mot dessa dårar. Svarade med att utklassa dem i nästa rond istället. Jublade så det ekade över sjön och så var det inte mer med det.

"Ni får handla vad ni vill till mat, jag har bara ett önskemål och det är jordgubbar!", sa jag. Naturligtvis var jordgubbarna slut, det var fler än jag som hade planerat jordgubbsfrossa. Jag fick hålla till godo med körsbär. Inte helt fel! På finaste stugporslinet dessutom- Iittalas "Kastehelmi". 

 

Sött i mun blev det i alla fall. Jag och Malin svängde ihop en hallon/blåbär tårta med chokladkross. JA,GOTT!!

Stughäng. Kan vara det bästa en kan göra, speciellt en midsommar. Minuspoäng för knott och fästingar, men pluspoäng för allt det andra som väger upp. Det kravlösa, tystnaden, lugnet, och att få kura ihop vid en brasa.

Kråkan fick se Håkan på Slottsskogsvallen

Fina Apan och Camilla gav oss biljetter till Håkan Hellström i bröllopspresent, och igår var det dags. Jag gjorde mig i ordning enligt mallen:

Conversen på!

Randigt på kroppen!

 

Och slutligen; poplugg och fett hår, precis som på gymnasiet.

Det var sjukt mycket folk och sommar i vädret. Vi stod ungefär i mitten och jag såg till en början nästan ingenting. Önskade så många gånger, som så många gånger förut, att jag var en decimeter längre. Trevliga fina Håkan verkade uppriktigt glad och förvånad över att så många var där (27000 själar, goddammit!)

 Allt var bra, såklart. Hoppades på Zigenar liv dreamin, och fick trefalt tillbaka- Mattias Hellberg som vanligen sjunger i Nationaltetatern, vävde in Bängen trålar. Och SATAN I GATAN: Thomas Öberg (sångare i bobhund och Bergman rock) dyker upp från ingenstans och gör sin cover på Canned Heats  Jag har aldrig bott vid en landsväg (Going up to the country) Dog lite.

 Efter det var allt lite av ett virrvarr av glädje. Älskade Valborg, Du kan gå din egen väg och Du är snart där lite extra, OCH  det blev fyrverkerier på slutet. En typsikt skitbra kväll!

Idag har jag norrlandslängtan

Åh, det är fint här. Det har badats i Bergsjön, fyndats på loppisar och våren kom och blev sommar med blommor och grönt. Men just nu längtar jag så förbannat mycket hem till mina föräldrar på "landet". Till sommarstugan på Alnö. Till Emma och Doris. Till Erikshjälparna där en fortfarande kan fynda, och till Kjell i Svartvik där jag alltid får en kram och kompispris. Till att gå barfota, till och med när en åker och handlar eller kör bil. Och ÅH, till att åka båt längs med Ljungan och hitta en egen strand att bada vid... 
 Jag längtar efter att få gå gatorna fram i stan och veta vad som finns runt hörnet. Efter kvarteret. Bakom berget. Just nu är jag trött på att upptäcka nytt. Just nu vill jag bara ha välbekant och tryggt.

Förresten...

Det är förresten sommar...

En kan ju bli glad för mindre!

Bergochdalvana 2

Igår efter jobbet sa kollegorna "Gå hem och vila nu!", och jag bara "Jaa-da!" Sen åkte jag nästan direkt till Liseberg med Anton Blåbär och Malin. Det gällde ju att passa på medan Anton är i stan. 
 Vi åkte allt. Såklart. Höjdskräcken, Uppskjutet, och alla bergochdalbanorna.  Utom värstingvärstingen Atmosfear då den var stängd. Jag började må dåligt efter Uppswinget (en vidrig uppfinning där du bara sitter fast över magen, inget över axlarna. Axar från 0 till 80 km/h. Så djävla otrevligt.) Och det blev inte bättre efter att ha åkt Spinrock som snurrar runt och har sig. Gick till toaletterna och kräktes som en vinnare.
 Anton tog på sig uppgiften att försöka få mig på banan igen. Han handlade karra, halstabletter och vatten, ett riktigt återställar-kit. Sen var det bara att köra igen! Jag var i alla fall så pass klok att jag skippade de snurrande åkdonen resten av kvällen. Jag höll mig till bergochdalbanorna, bäst var Flumeride. Så djävla fin, trevlig och rolig! Jag skulle kunna åka den en hel dag.
 Idag känner jag mig bakis, eller i alla fall så som jag kan tänka mig att det känns att vara bakis. Det var vidrigt att kliva upp ur sängen, så efter hundarnas morgonpromenad gick jag och la mig igen. Vaknade... sent. Och att adrenalinchocka kroppen kanske inte var det bästa för förkylningen... Men roligt var det!

 Innan vi åkte till Liseberg, satt vi i en park med Erik och hundarna. Jag attackgosade med Maggan, och på något vis gled mobilen ur handen och ner i hundarnas vattenskål. Därav inga bildbevis från Liseberg... Jag är inte förvånad. Det är inte första gången, och inte sista heller. Jag blir bara så trött på mig själv.

Bara som en påminnelse

Dagens saknad: sommar. Värme. Finfika på stranden och en djävla massa bad.

Erik och Pollan

Är det inte rådjuren så är det Poeten

Igår vaknade jag av att rådjuren skällde uppe på berget utanför fönstret så det var omöjligt att somna om. Idag vaknade vi av att Poeten ringde på dörren, i någon form av efter-festival-yra. Vi bjöd på tacosrester och fick höra om en massa roligt, tok och dumheter.

Det ryktades även att det var årets sista sommardag idag (det vägrar jag tror på), så för säkerhets skull gjorde vi en favorit i repris och åkte till Lindås för klippbad. Pollan tog med sig cyklopet och vi dök och tittade på krabbor. Nu har både jag och Erik solfrossa, men det är en världslig sak.

Anton spanar på seglarbrats

Björnbär- det kryllar av dem!

Pollan och Teres är ljuva

Pollan, Poeten, Teres och jag. Erik fick inte vara med på bild

30,2

Vissa saker är så bra, så en tänker inte på att fota och bevara. Igår var en sån dag, med klippbad och svarta, glänsande björnbär. Senare utomordentligt finhäng med bekanta och vänner, ackompanjerat av en mäktig bas från Slottsskogen och Kraftwerk.

Idag; vaknar, och termometern visar 30,2! Idag ska vi bada, kära vänner.

Du är höst

 

Idkar balkonghäng och beundrar den turkosa trälåren som även den är ett hemsläpat loppisfynd. Får till min förskräckelse syn på något rött i periferin- rönnbär! Innebär detta att det är höst nu, eller är det så att Göteborg bara vill visa sig i framkant när det gäller diverse årstidstecken? Är inte redo för hösten än!

Highlights 4

Båttur på Ljungan med Hällsjö Finest. Gosh golly, det var en fin dag!

Highlights 1

 

Mammas och Kalles hem i Hällsjö, en bit utanför Sundsvall, aka Paradiset. 

Att vakna, öppna dörren och gå direkt ut på gräset. Inga skor behövs. Inte så värst mycket kläder heller. Att inte behöva koppla hundarna, för det är bara skog, sjö och en liten grusväg runt omkring. Att plocka en deciliter smultron varje morgon innan frukost. Att bara ligga i gräset med en bok och fånga sol. Att bara drälla rätt ner i sjön när det blir för varmt.

Jag menar- det gör ju inte ont precis.