Men ja! Mattan drog alltså med mig på bio igår, vi såg Argo. Sex amerikanska ambassadanställda ska med hjälp av en påhittad sci-fi-film räddas ur Teheran under den iranska revolutionen efter att amerikanska ambassaden stormats. Ett politiskt gisslandrama baserad på verkliga händelser, skulle en kunna säga, med fyndig och rolig dialog, minsann! Utan att för den skull förta allvaret. Det var precis vad jag behövde. Vi satt och snaskade godis, pratade för högt under trailerna(?), och blev så sjukt uppjagade av den här filmen. Den var så spännande att pulsen trummade på under huden långt efter att filmen var slut.
I den
här stan (och säkert i Stockholm och andra större städer, men inte i
Sundsvall), presenterar personalen filmen. Igår hade biomänniskan fått reda
på att det fanns ett födelsedagsbarn i publiken, så hen och sällskapet
fick ett grattis och varsin film. Jag viskade till Matilda att jag också
ville ha en film, "jag fyller också år!" "Nähä, det gör du faktiskt
INTE" fick jag till svar. Men så tog biomänniskan åter till orda, och sa
att hen skulle hälsa till Kråkan (det är ju jag!) från en kille ute i
foajén som tyckte att jag var söt, och så fick jag också en film. Yey! Tur att jag har en kille som jobbar på bio och som tycker om att överraska! Det kändes inte lika svart i tankarna efter den här fina kvällen, nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar