söndag 9 november 2014

Regn och kluvna hårtoppar

Jag hade den bästa sommaren sen jag var barn, tror jag. Det var så varmt. Satt en fast i stan antar jag att det var outhärdligt, men jag hade turen att ha nära till havet. Jag tänkte "det här ska jag minnas i november när allt är jävla jävel."
 Nu är det november, och stundtals jävla jävel. Och jag minns, men det känns inte bättre för det. Ni förstår, allt är ju bara så fult. Utomhus och inomhus och utanpå och innanför.

Jag for till Stockholm och såg The Knife. Inte skitbra. Men jag hade istället världsfint häng med Anton, Malin, Jonia och Madde. Och jag kom hem med en ny vinterjacka. 

Nu längtar jag hem till Sundsvall. Jag vill bara åka runt-runt i Hällsjö på mammas spark i svartnatten, men frågan är om det ens kommer någon snö till jul. I dag var det tio grader varmt, men det är ju i och för sig på Västkusten. Jag håller tummarna för snö. Jag vill åka spark, och få användning för min nya vinterjacka.

OK, två bra grejer: jag har börjat på en ny teckning, och jag vet vad jag ska ge bort i julklapp till nästan alla.

söndag 16 mars 2014

Brunvåren och ♀

Sen sist så har jag vaknat sjukt tidigt de dagar det har varit sol, bokat resa till New York, hjälpt min extrabror att flytta, haft träningsvärk, firat 8:e mars både med skolan jag går i och med vänner på Världskulturmuseet, demonstrerat bland tusentals andra, vrålat viktigheter ända från tårna, åkt spårvagn och träffat något som såg ut som en isbjörn, blivit rörd av Malmö FF av allt i världen att bli rörd över, varit arg på Västtrafik som krånglat till det, träffat ett par nya trevliga bekantskaper, och sett alldeles för mycket streamade tv-serier. Så mycket att jag uppnådde en gräns.
 Att ta med sig täcket till soffan och lägga sig för att kolla serier och somna, kan vara bland det bästa jag vet, för övrigt.

Idag har jag varit på antirasistisk demonstration. När jag kom hem övade jag mig på att rita kottar.


lördag 1 mars 2014

Mars


Det är mars! Här i Göteborg är det officiellt VÅR enligt meteorologerna då det har varit X antal plusgrader i X antal dygn i sträck. Och jag har hittat både snödroppar och gula krokusar i rabatten. 
Bra jobbat, våren!

lördag 15 februari 2014

Sol i 10 minuter

Igår ringde veterinären och sa att Antons bortopererade knöl var en tumör, men en godartad sådan och att de fått bort hela skiten och troligen kommer den inte att återkomma heller. FYFAN vad skönt! Lillgrisen är i princip frisk! Nu ska bara tassen läka så kan han springa runt glad i hågen på vida ängar precis som förr igen.
Idag var det grått (igen) så jag blev lite trött och tog en lur på mitt på dagen. Det är den bästa luren. Vaknade till sol!
Gick till livset och köpte förnödenheter. Barnen på gården bygger en lådbil av en gammal hurts som de knutit fast på en skateboard. Den jungfrufärden skulle jag vilja se.
Har Sveriges godaste middag att se fram emot idag pga jag hade Maria över hos mig igår, och vi lagade mat. Hon är så grym på att laga mat. Jag försöker göra precis som henne, men det blir aldrig lika bra. Konstigt nog blev det över = behöver inte laga mat idag = glad i kroppen.

Idag var det någon som vann guld i en tävling också, men det var inte jag. Känns ändå helt OK måste jag säga.

fredag 14 februari 2014

Februarilovets grå dunkel

Hund-Anton fick operera bort tassen på knölen, nej förlåt- knölen på tassen, men vi vet inte än om det var cancer eller nåt annat dåligt. Han har i alla fall en tratt runt skallen som han fortfarande är typiskt onöjd med. Han smäller in i dörrkarmar och välter saker. Han går under namnet "Skövlar´n" eftersom att han mejar ner det mesta i sin väg.
 Och jag, jag har lov. Jag är 28 år och jag har lov. Kan inte riktigt förlika mig med tanken. Att hantera lov gör jag fortfarande lika dåligt som i gymnasiet. Vänder på dygnet, äter dåligt och klär mig i högst tvivelaktiga kläder. Men snart får jag besök av Maria, så jag tänkte byta amerika-kalsongerna och t-shirten till något mera anständigt. Och så ska jag dammsuga.

onsdag 5 februari 2014

Hej jag är bra


Idag har jag klättrat X antal meter uppför en vägg. Det var kul och jag ska göra det igen. Men då ska jag ta mig ända upp. 
 Och idag har jag fått pepp, boost och kärlek efter att Jimmy lade upp den senaste teckningen han köpte av mig, på the internetz. Vilket resulterade i att det ramlade in ytterligare ett par beställningar i mailen. Blir rädd och lycklig på samma gång. Det där med att värdera sin egen konst, när en knappt vet om det är konst, men när någon annan uppenbarligen tycker det och är beredd att betala för den, och... ja, det är knäppt. Och svårt. 
Nästan lika svårt som att klättra.

lördag 25 januari 2014

Fulheten och Kalasburken

Fulheten.
Nä, nu kommer den- Fulheten. Djävla januari-februari-vinter-deppen. Ingenting är bra, ingenting är fint. Jag har en beställning på en teckning som jag inte vågar göra färdigt, för jag är rädd att jag inte kommer att bli nöjd med den när den väl är klar. 
Håret blir ett enda stort trasselsudd pga av mössa, och det är fett OCH elektriskt samtidigt. 
Det är kallt ute. Och inne. 
En del människor på skolan är helt dum i hövve. 
Jag oroar mig för Antons knöl på tassen, som jag är helt hundra på att det är cancer, men veterinären har inte ringt och meddelat provsvaren än. Jag vill att de ska ringa, men jag vill inte veta, fast jag vill ju veta.
 Ont i huvudet varje dag, en massa "måsten" och "borden". Jag vill ingenting just nu. En väl beprövad metod för att muntra upp sig själv, är att göra av med pengar. Det är inte så smart, ty lyckan är kortvarig, en illusion. Men skitsamma. Jag har köpt en klänning på affär´n, alltså ej second hand som i vanliga fall, två Tebe-tallrikar som var dyra, och en kalasburk (de två sistnämnda på loppis).


Det fina med kalasburken, som till och med har ballonger och serpentiner på locket, är att Erik dyker upp i finaste maskeradkläderna med blå tights och "snurr-pappersvissla/trumpet"!  Lite gladare blev jag faktiskt.


lördag 11 januari 2014

Tankar just nu

o Att en del människor är helt djävla dum i huvudet. Och de människorna har barn, vänner och bekanta. Som får lära sig alla djävla dumheter. Som de i sin tur sprider vidare till barn, vänner och bekanta. Och så fortsätter det i en enda stor ond cirkel. Och tänker en mycket på just det faktumet, så är det nära att det blir fullkomligt syntax error i hjärnan, och så går en och lägger sig i sängen, kanske drar täcket över hela kroppen ända upp till håret, och så tänker en inte gå upp fören om jätte-jättelång tid, för en har tappat livsgnistan fullständigt. Sen kommer en på att en inte kan låta dumjävlarna vinna, och så går en upp. Ändå. För att fortsätta kampen. Mot dumjävlarna.

o Att det är helt orimligt att en ska behöva trycka i sig bränsle i form av mat cirka fem gånger om dagen för att inte hamna på golvet som en liten ledsen pöl. Det är så oerhört frustrerande att behöva planera dagen, och avbryta saker som en håller på med, för att laga och tillreda något och sedan stoppa i mun. Det kunde väl få räcka med en gång i veckan? Eller i alla fall EN gång om dagen? Sen kan en ju laga och äta mat ändå, för skojs skull, bara för att det är gott och trevligt- men det där att en MÅSTE tanka på hela tiden. Det- det är jobbigt.

Eh, ja. Idag har jag diskuterat med dumjävlar och haft blodsockerfall.

fredag 10 januari 2014

Stormen Gudrun


Amen titta vem som kom och höll låda på skolan idag! GUDRUN! Jag gillar Gudrun nå så jävulskt. 
 Tog kort i smyg pga visste inte om en fick göra det, därav brist på skärpa, fokus och harmoni. Men det gör ingenting! Tog dock inget fan picture som alla andra pga nån måtta får det väl i alla fall vara.

torsdag 9 januari 2014

Saved by the bell

Hallå januari! Fan vad du regnar! 
 Nu har jag börjat skolan. 9 och ett halvt år efter att jag gick ut gymnasiet, är det dags att läsa in de ämnen som jag av olika anledningar inte kunde ta itu med då, nästan ett decennium(!) senare. Jajaja, bara att kavla upp ärmarna. Det är lite slappare än jag trodde, ska det vara så? I alla fall; har haft engelska fast jag inte behöver, och var bäst i världen. Jag skämtade till och med och fick en high five! Fatta att det är svårt att dra ett skämt på engelska. Och så har jag haft matte. Som jag verkligen behöver. Var inte bäst i världen, men förstod nästan allt. Än så länge.
 

måndag 30 december 2013

Årets... 2013

I slutet av året har det hänt mycket. Och när det händer mycket, då blir jag tyst och har svårt att prata eller skriva om det. Därför har det varit lite tyst(are än vanligt) här...
 Idag är årets näst sista dag. För mig flyter dagar och år ihop lite, men jag tror överlag att det här har varit ett bra år. Låt oss sammanfatta året med en liten lista:

Årets...
...första-gånger: Jag (och Erik) ställde till med bröllop! Sjukt roligt och sjukt fint.
Jag gick på museum med Martin för första gången. Röhsska. Sen lovade vi dyrt och heligt att vi skulle beta av de andra museerna också, men så långt kom vi inte.
Vi hade en inneboende, som för enkelhetens skull också hette Eric. Det gick bra, men det var lite skönt att det bara var en månad...
Jag gick på min första roller derby-match, OCH jag simmade i mareld för första gången.
Dessutom knåpade jag ihop något med hjälp av tusch och papper, som blev så bra så att någon faktiskt ville köpa det! 


...stad: Sundsvall. Inte för att jag vill flytta dit igen, utan för att den finns där när en behöver den.
...resa: Malmö. När jag överraskade Madde inför hennes vernissage, blev förtjust i ett upp-och-ner-vänt kors, och åt falafel.


..."det blev inte som jag tänkt mig": Semestern. Som var fin och så, men så djävla stressig. Fanå.


...klumpeduns: När jag slog sönder Adam-tallriken... och Dorothy-tallriken.
...kreativa infall: Hexagonerna runt vardagsrumsfönstret, och upprustningen av AWAB-pallen.

 
...mest otippade: "Eh, en del hiphop är faktiskt ganska bra... jättebra..!"
...bästa loppisfynd: Ränner ju runt på loppisar i tid och otid, men fin-lampan för 30 kronor och Björn Wiinblad-kopparna är nog de jag gillar mest. 

 

...sjukdom: Jamen den där sju veckors-förkylningen som dessutom kryddades med ögoninflammation, öroninflammation och streptokocker. Den var ju mysig.
... politiska frågor: Den utbredda rasismen, genusdebatterna som en kämpar med både till vardags och fest, och 18-20 barn i barngrupp. 
...väder: Storm, svarthimlar och sol.
...besatthet: Rita trianglar, leta blom-tejp och fota svarthimlar.



...förändring: Att efter två år sluta jobba som vikarierande förskolelärare, till att börja plugga.
...utflykt: Till Kåsjön med Jocke, Pollan, Erik och smådjuren, med korvgrillning och sol. Eller den till Sörbygden med mamma och Kalle i somras.


...film: Vi är bäst!
...musik: Allt med Arctic Monkeys.
...läsning: Nästan inga böcker. Jag säger Karins konstgrepp!
...saknad: Tid och pengar. Till att göra de där prioriteringarna. Bara dra iväg till Stockholm och hänga med syrrorna. Eller till Sundsvall för att krama på familjen, och se hur Emma och Thomas har det. Det där som inte blir av så ofta som jag vill.
...oro: Pappa. Jag trodde att han skulle dö, men nu verkar allting mycket bättre.
...lättnad: Pappa. Och att bli antagen till skolan.

söndag 8 december 2013

Andra advent

Igår: lagom vinter och sol och frid i kröppen och fågelkvitter och så.

I morse: Snöstorm utanför fönstret! Lite jobbigt, men fint och mysigt om en får stanna inomhus och tända ljus och mysa på.

Nu: Det regnar. Allt är grått och blött och slaskigt. Tjernobyl. Tänkte åka in och handla några julklappar, men det är stopp på alla spårvagnslinjer och bussarna kör åt helvete. Så... nä. Roar mig med Klungan på youtube istället.

lördag 7 december 2013

Utflykt till Kåsjön

Utflyktsdag! Vi tog med oss jönspellarna och mötte upp Jocke och Pollan vid Kåsjön. Det var en perfekt vinterdag med lite snö, ett par minusgrader, korvgrillning och sol! Det blev utflykternas utflykt, helt enkelt. 






När solen började gå ner och åkte vi hem. En svinbra dag!

torsdag 5 december 2013

Vadå + Vadå blir...? Vadå!

Stockholm i helgen. Råkyla och blodsmak i munnen. VI GLÖMMER OCH GÅR VIDARE!

fredag 22 november 2013

Överraskning!

Igår fick jag en avi på posten. Blev lite brydd då jag inte beställt något (förutom en massa tejp, men den har ju redan kommit), och väldigt nyfiken. Avsändaren var "Umeå". Vilket mysterium! Det visade sig vara ett paket. Till mig!


Ett väl inslaget sådant, och inuti låg en fin ask med bubbelplast och silkespapper som gömde något.



Det var från älskade fina bästa Emma, som tänkt på mig när hon såg Konstgrepps-Karins helt fantastiska smycken. Jag fick alltså en ring med de finaste blå swarovskikristallerna, toppat med en kindtand. Bisarrt och fantastiskt vackert, helt i min smak. Det är bland det finaste jag någonsin fått, och jag blev så rörd och glad. Tusen tack Emma, och jag saknar dig med!

Dorothy

Jag gjorde det igen. Jag stod i köket och lyssnade på Erik som pratade om något som jag inte minns nu, och medan han pratade så bollade jag med ett äpple och liksom studsade det mot knäna. Plötsligt stack äppelfanskapet iväg som en pil, det flög förbi och bakom Erik, och landade rakt på en tallrik som hundarna har haft som tillfällig matskål. Den gick sönder! Av ett äpple!
 Blev helt orimligt ledsen över detta faktum! Det hjälpte inte heller att Erik uppgivet sa att "Vi kommer aldrig att hitta en likadan igen". Fanå.

Dorothy Uppsala Ekeby, grön dekor. Jag saknar dig redan.

måndag 18 november 2013

Hemlig jazz och antibiotika

I fredags skulle jag och Erik möta upp Matilda och några kompisar på ett ställe som har en jazzklubb då och då och som folk säger är skitbra. När vi kom dit så möttes vi av pizzeriainredning, 90-talshits med bland andra Bryan Adams i högtalarna, och ett par alkisar som satt och tryckte med en öl framför sig. Det var stendött. Vi satte oss ner i alla fall för att vänta på Matilda, lagom skeptiska. När hon väl kommer så säger hon "Men... jag tror att det är på nedervåningen" och vi bara "Jaha...!" Vi gick en trappa ner, och möttes istället av mysljus, fullt med glada folk och ståbasgångar. Det var som att öppna dörren och kliva in i Narnia. 

Stendött.
Fullt ös.
Dagen efter hade jag fikadejt med Tiger som befann sig i stan för att träffa vänner, barn och hajar. Hon har 1000 meter hår och jag drack chailatte som smakade jul. Det var hur som helst himla fint. Bra också att hon kommer till Göteborg då jag uppenbarligen har svårt för att ta mig till Stockholm då det aldrig verkar bli av.

Efter finhelgen kom baksmällan i form av öroninflammation. SOM OM DET INTE VAR NOG, jag bara säger. Tänkte lite fåfängt att det skulle gå över, men i morse när jag vaknade hade det värkt hål på trumhinnan. Så nu har jag skaffat mig antibiotika och planerar att bli frisk som fan.


fredag 8 november 2013

SHU-U-UK!


För 5 veckor sedan blev jag sjuk. Än är jag inte frisk. Om en jobbar på en förskola, speciellt under höstterminen, så finns det loads and loads med sjukdomar för kroppen att bara hämta. Så det har liksom fyllts på med nya goa baciller. Igår var jag till doktorn och fick kortisonnässpray utskriven, fränt va? Och jag ser ut som en knarkare i den senaste trenden- ögoninflammation. 
 Iallafall; såg blåklockor i diket på väg till apoteket idag. I november! Det är en sjuk värld vi lever i.

söndag 3 november 2013

Som ett svart trasselsudd inom en, som någon sa

Micke finns i mina tankar mer eller mindre varje dag, året runt. Vissa dagar saknar jag honom så att det värker, andra dagar minns jag roliga saker som han sa eller gjorde, och känner mig på något vis bara tacksam för att han var min bror så länge som han var.
 Ibland blir det så tokigt för jag tänker "jag kanske skulle ringa Micke och höra om..." och så kommer jag på att han är död. Han är så självklar och närvarande, men ändå helt borta för alltid. När den tanken slår mig, så kan det bli så att jag står och fulgråter rätt upp och ner- eller så blir jag som tom och skrattar lite åt mig själv och åt att hjärnan kan glömma eller gå på vana.
 Varje dag, året runt, som sagt. Men det är ändå vissa perioder som känns extra mycket, som är extra tunga. Det börjar vid hans födelsedag 29:e oktober och fortsätter i november då han dog. Sen är det december och jul, och det brukar ju vara fint och så... men det är ändå något som saknas och är skevt.
 Han ska ju stövla in hos mamma med buller och bång, med oinslagna julklappar under armen och ropa "Tjuvtitta inte!!" för att därefter stänga in sig i sovrummet och ha tomteverkstad. Sen ska vi ligga i varsin ände av soffan, äta godis och knäck och titta på lagom dålig jultv. Det kommer aldrig mer att vara så och det känns så ofattbart. Jag vill ju inte ha det på något annat sätt, men jag kan omöjligen få det som jag vill.

Den här sorgen bär en med sig som ett litet trasselsudd i bröstkorgen hela tiden. Och det är inget konstigt, det tillhör livet. Alla bär på någon form av sorg, stor eller liten. Och nästan jämt känns allting normalt, ganska bra eller till och med jättebra- men ibland så vaknar den där sorgen till liv och allt blir bara svart. Och det måste få vara så ett tag.