Hejdå Majorna

 

 

Världens snyggaste port som nästan alltid stod öppen.

Poseidon tog emot i trapphuset och hälsade välkommen.

Kvarterskrogen som har både indiskt och veganska pizzor. Och quiz!

Tidig morgon i väntan på 11:an.

Utsikt från berget utanför fönstret.

Med Slottsskogen ett stenkast ifrån.

Och så rådjuren då, som kom nära nära och la sig vant ner i gräset till synes utan ett enda bekymmer. De hälsar hejdå och på återseende. "Vi ses på stan!"

Bullfest, bullfest hela dan´!

Det är så himlans fint att komma hem till Hanna, Maja och Matilda och deras vräklya. Det är lika mycket en festvåning som det är ett varmt och ombonat andra hem. Där ryms både stojiga barn och minst lika stojiga hundar, de som börjar bli till åren och de där mitt emellan. Igår deltog vi alla i tidernas Bullfest!

 Bullar är bland det godaste jag vet. Helst alldeles mjuka, färska och med en massa socker på. En fest som gjord för mig, med andra ord!

Det blandades kaffedrinkar hej vilt.

...men alla vet ju att det ska vara mjölk till bullar.

Det bakades blåbärsbullar, glutenfria bullar med mandelmassa och smör, drottningbullar med blåbär och hallon, och vanliga kanelbullar. Akta´re vad gott det var! Åt så det stod ut genom öronen. Det här gör vi om snart igen, mkej?

Tankegångar

Tycho Brahes gata. Den stickade tröjan som pappa hade med hundar/vargar på (-Vad heter hunden? Tyko! och det blev Tyko-tröjan. Har han kvar den? Jag måste fråga) Ölburkar och femkamp. Syrran som var så stor och så förtvivlat liten samtidigt. Rött hår. Jag börjar få röda hårstrån jag med, men inga gråa. Mamma som blev gråhårig innan trettio. Jag tänker att det var för att brorsan var så djävla jobbig. Brorsan. Som aldrig ville bli vuxen. Peter Pan. Kapten Krok och föraktet inför tiden som går och går och går. Ibland för sakta, ibland alldeles för fort. Usain Bolt. Balders hov och 60 meter. Madde som grät för att hon bara nästan var snabbast. Han som hette Dick och hade Dickies-byxor. Hur kan en döpa en unge till Dick? Alla djävla skitkvällar som spenderades på bussarna 1 Bergsåker- 3 Granloholm,-1 Alnö på jakt efter fest, när allt jag ville var att sitta hemma i soffan i pyjamas och titta på Gladiatorerna. Jonia som klippte lugg på mig när vi var 14. Telefonsamtal som gjorde att örat svettades. Big Pack-glass med O´boy-pulver. Att bli så gammal så att en får bestämma sin egen middag. Dagens middag: lax, keso, chips och vindruvor bland flyttkartonger. Tycho Brahes gata. Känns fint.

Världens bästa mamma

Det spelar ingen roll vad ni säger; jag har världens bästa mamma. Hon ställer alltid upp, hon är rolig och rapp i käften, lagar mat för ett helt kompani till en middag för fyra och avslutar alltid med "ja, skyll er själva om ni inte är mätt!" Hon är nog den starkaste som jag vet, och säger precis vad hon tycker och tänker. När jag är nere är hon den som både tröstar och ser till att jag rycker upp mig. Idag fyller denna stålmamma år, HIPP HIPP HURRA för det! Om lite mer än en vecka kommer hon hit, då ska jag krama henne jättehårt.

Ingen är här bara för att dansa

Som en motvikt till de senaste deppinläggen, kan jag meddela allmänheten om att DET HÄR var bästa helgen på så länge! Det började med att Madde, fantastiska härliga mänska, klev ett steg närmare 30 och bestämde sig att fira detta i Göteborg. Jubel! 

 Kvällen efter var det Lady fest på Yaki-Da. Jag dog flera gånger om för att det var så djävla bra. Allt. Allt var så djävla bra.

 Pfemme records. Så bra så jag grät en skvätt.

 Hanna och Francisca vilar småbena kungligt.

 DJ och Hitler jugend.

  Mattan, Apan och Camilla. Huga, vad bra de är!

Idag blev det avskedsbrunch för Madde på Bitter! Bäst var pannkakorna och... allt. Åt som om det gällde livet. Så, mina vänner, firar man helg.

Trouble weighs a ton

Äh. Djävla höst. Min mormor blev alltid deprimerad om våren, och jag blir alltid som ett skeppsbrutet vrak om hösten/vintern. Det är bara så det är! Men jag tar mig igenom det utan att ligga som en drama queen i sängen dygnet runt med en snara om halsen. Jag kliver upp, går med hundarna, jobbar jobbet, hänger finhäng när jag orkar, skrattar ärligt, städar ibland, liksom... klarar dagen smärtfritt. Och däremellan bryter jag ihop då och då. Helt okej, det får vara så. Jag vet att jag inte är ensam. 
 Idag-dagen har representerat hela djävla skithösten. Det blir extra jobbigt när yttre faktorer spelar in. Som att få en stövel i storlek 26 slagen över näsan av någon som ännu inte har koll på finmotoriken. Att min brors födelsedag närmar sig. Att jag inte träffat honom på snart tre år, och de åren kommer bara att bli fler och fler. Eller att någon har stulit min regnjacka, och regnar gör det ju... en hel del här. Och det faktum att jag räknat timmarna för att få gå hem och tycka synd om mig själv- och så måste jag jobba över. För att inte tala om evighetshistorien om alla lägenhetskontrakt hit och dit. De dagarna får en säga "Orka´nte!" och bara skita i allt. Värka ut. För det blir bra, jag vet.

Konsten i att jinxa

Ett års spänning i kroppen kan vara på väg att lätta, men jag vet inte, inget är säkert och det kommer nog att skita sig MEN ÄNDÅ; snälla kära söta rara jävla NÅN vemsomhelst som bestämmer- låt oss få lägenheten, gör så att det ordnar sig, gör så att jag kan fungera som en vettig människa igen. Amen tjipp och hajk.