Att vända november

Tidig, tidig morgon med krispig luft och små blyga snöflingor i luften. Marken är hård. Adventspyssel med barnen på jobbet. Hittar igen mina borttappade vantar, solar mig i solen(!), slutar tidigt, somnar på vagnen, möts av Erik och smådjuren på hållplatsen, blir så djävla kär. Han har köpt chips och blodapelsin-juice till mig. 
 Jag tänkte: idag är jag lycklig av mig själv.
 Istället för soffhäng med mig själv ikväll, ska jag möta upp fina människor och äta gott. Göteborgs-vintern börjar krypa in under mitt skinn, på ett pepparkakssätt snarare än med en kall hand om hjärtat. Det känns bra. Jag mår bra.

Längt

Idag föll ett snöblandat regn över Bergsjön och jag fick sån fruktansvärd längt efter jul uppe i norr. Då ska jag bada bastu och rulla i snön. Ligga i mammas och Kalles soffa och mula godis och titta på lagom dåliga julfilmer som Ensam hemma 2 och Elf. Elda i spisen så att det blir dödsvarmt. Det ska vara kallt och stjärnklart utomhus, eller snöa. Längtar nå så jävulskt!

Pappa och mamma

Jag vill kunna ta er på mina axlar och bära er, så som ni burit mig. Bära er genom döden, delirium, smärtsam saknad och barndomsspöken. 
Jag vill få slå ett täcke om era kroppar och se er sova som barn, utan sorg och oro. Säga "Det ordnar sig, det är bra nu, allting blir bra."
Jag vill hålla er i händerna när ni är rädda. Min hand ska vara varm och trygg, och jag ska stryka med tummen över era handryggar. När ni har gråten i halsen ska jag torka era tårar, för det är er tur att gråta och att tröstas.
Jag vill kunna ta er på mina axlar och bära er, så som ni burit mig. Göra allting enkelt, göra allting helt, göra allting bra.

Sandsjöbacka

 

"Vi ska bara ta en liten söndagspromenad, häng på!"...

 ...som var rena hajken. Fruktansvärt vackert och blött.

 

 Månen upp och solen ner.

När tiden fryser

Dagboksanteckning från den 20 november 2009:

Precis när jag sa till kunden i telefonen "tusen tack, hejdå!" så kommer mamma in genom dörren på jobbet och säger "älskling, du får nog gå hem", och jag tänker direkt att nu har mormor dött. Hon har nämligen varit på väg med det i två veckor nu.
Men det var inte mormor.
Och jag tog tag i mammas axlar och kände mig yr och frågade "är det pappa, har han börjat dricka igen?", efter 1 år som nykter. Jag såg framför mig hur nån har fått skjutsa upp honom på tillnyktringsenheten som så många gånger förut, och jag kände att jag blev så trött i kroppen.
Men det var inte pappa.
"Micke dog inatt." Så sa hon.
Jag känner ingen annan Micke, men ändå blev jag tvungen att fråga om hon verkligen menade min bror.
Och det var min bror.

Min bror är död. Jag har inte längre någon bror.

 Idag är det tre år sedan som han dog. Det är så konstigt, för varför ska den här dagen göra mer ont än gårdagen eller morgondagen? Men ont gör det. Han är borta igår idag imorgon och det kan inget i världen ändra på.
 Micke, jag saknar dig älskade djävla klantbrorsa!

Hästpojken på Clooneys

Det var Erik, Jocke och jag. På något ställe med hemska tapeter och Yaki-Da-komplex. Med en spotify-lista med lagom fräsig musik, fast bara tjugo låtar som fick gå om och gå om igen. Louie Louie och Woooah! I feel good!
 När ölen tryckte på allas kissblåsor samtidigt, fanns det bara två toaletter. Hela våningen bestod utav toalettkö. Men sen! Sen öppnades dubbeldörrarna och vi fick gå upp en våning. Till Sveriges lägsta scen. Jag förstod att bandet klev på när alla började jubla, men jag såg ingenting. Det som följde var hursom ca sex fantastiskt bra låtar från kommande skiva, och sen slut. Som att sträcka fram en godispåse fylld av läckerheter och sen säga "Bara en!" Och du har smaken kvar i munnen och vill bara ha mer.
 Det var alldeles för kort, men så jävla bra.

Konsertutsikt.

 

Det är fortfarande november

Loppis på Saronkyrkan! Jag kom hem med bling, mässingshandtag och en skrikig galonpåse från "förr-i-tin". Erik kom hem med skivor (det var ju konstigt) och en Isi-vas till samlingen. Mässingshandtagen satt på två nattduksbord i teak som var ganska trevliga i sig, men väldigt slitna och rappliga. Så jag frågade om jag bara fick köpa beslagen, och det gick fint.

 Eftersom att de bara har öppet en gång i veckan, är det alltid kö varje lördag innan de öppnar. Det är en stor och välsorterad loppis med rimliga priser och finaste personalen i stan.

 

Smågrisarna Kungen och Silvia var också med i nya rusk-outfiten. Erik körde hundtricket och fick ragg av en quinna som verkade minst lika sugen på honom som på hundarna. Vem kan klandra ´na?