Sol i 10 minuter

Igår ringde veterinären och sa att Antons bortopererade knöl var en tumör, men en godartad sådan och att de fått bort hela skiten och troligen kommer den inte att återkomma heller. FYFAN vad skönt! Lillgrisen är i princip frisk! Nu ska bara tassen läka så kan han springa runt glad i hågen på vida ängar precis som förr igen.
Idag var det grått (igen) så jag blev lite trött och tog en lur på mitt på dagen. Det är den bästa luren. Vaknade till sol!
Gick till livset och köpte förnödenheter. Barnen på gården bygger en lådbil av en gammal hurts som de knutit fast på en skateboard. Den jungfrufärden skulle jag vilja se.
Har Sveriges godaste middag att se fram emot idag pga jag hade Maria över hos mig igår, och vi lagade mat. Hon är så grym på att laga mat. Jag försöker göra precis som henne, men det blir aldrig lika bra. Konstigt nog blev det över = behöver inte laga mat idag = glad i kroppen.

Idag var det någon som vann guld i en tävling också, men det var inte jag. Känns ändå helt OK måste jag säga.

Februarilovets grå dunkel

Hund-Anton fick operera bort tassen på knölen, nej förlåt- knölen på tassen, men vi vet inte än om det var cancer eller nåt annat dåligt. Han har i alla fall en tratt runt skallen som han fortfarande är typiskt onöjd med. Han smäller in i dörrkarmar och välter saker. Han går under namnet "Skövlar´n" eftersom att han mejar ner det mesta i sin väg.
 Och jag, jag har lov. Jag är 28 år och jag har lov. Kan inte riktigt förlika mig med tanken. Att hantera lov gör jag fortfarande lika dåligt som i gymnasiet. Vänder på dygnet, äter dåligt och klär mig i högst tvivelaktiga kläder. Men snart får jag besök av Maria, så jag tänkte byta amerika-kalsongerna och t-shirten till något mera anständigt. Och så ska jag dammsuga.

Hej jag är bra

Idag har jag klättrat X antal meter uppför en vägg. Det var kul och jag ska göra det igen. Men då ska jag ta mig ända upp. 
 Och idag har jag fått pepp, boost och kärlek efter att Jimmy lade upp den senaste teckningen han köpte av mig, på the internetz. Vilket resulterade i att det ramlade in ytterligare ett par beställningar i mailen. Blir rädd och lycklig på samma gång. Det där med att värdera sin egen konst, när en knappt vet om det är konst, men när någon annan uppenbarligen tycker det och är beredd att betala för den, och... ja, det är knäppt. Och svårt. 
Nästan lika svårt som att klättra.

Fulheten och Kalasburken

Fulheten.

Nä, nu kommer den- Fulheten. Djävla januari-februari-vinter-deppen. Ingenting är bra, ingenting är fint. Jag har en beställning på en teckning som jag inte vågar göra färdigt, för jag är rädd att jag inte kommer att bli nöjd med den när den väl är klar. 
Håret blir ett enda stort trasselsudd pga av mössa, och det är fett OCH elektriskt samtidigt. 
Det är kallt ute. Och inne. 
En del människor på skolan är helt dum i hövve. 
Jag oroar mig för Antons knöl på tassen, som jag är helt hundra på att det är cancer, men veterinären har inte ringt och meddelat provsvaren än. Jag vill att de ska ringa, men jag vill inte veta, fast jag vill ju veta.
 Ont i huvudet varje dag, en massa "måsten" och "borden". Jag vill ingenting just nu. En väl beprövad metod för att muntra upp sig själv, är att göra av med pengar. Det är inte så smart, ty lyckan är kortvarig, en illusion. Men skitsamma. Jag har köpt en klänning på affär´n, alltså ej second hand som i vanliga fall, två Tebe-tallrikar som var dyra, och en kalasburk (de två sistnämnda på loppis).

Det fina med kalasburken, som till och med har ballonger och serpentiner på locket, är att Erik dyker upp i finaste maskeradkläderna med blå tights och "snurr-pappersvissla/trumpet"!  Lite gladare blev jag faktiskt.

Vi är romer, Göteborgs Stadsmuseum

Tankar just nu

o Att en del människor är helt djävla dum i huvudet. Och de människorna har barn, vänner och bekanta. Som får lära sig alla djävla dumheter. Som de i sin tur sprider vidare till barn, vänner och bekanta. Och så fortsätter det i en enda stor ond cirkel. Och tänker en mycket på just det faktumet, så är det nära att det blir fullkomligt syntax error i hjärnan, och så går en och lägger sig i sängen, kanske drar täcket över hela kroppen ända upp till håret, och så tänker en inte gå upp fören om jätte-jättelång tid, för en har tappat livsgnistan fullständigt. Sen kommer en på att en inte kan låta dumjävlarna vinna, och så går en upp. Ändå. För att fortsätta kampen. Mot dumjävlarna.

o Att det är helt orimligt att en ska behöva trycka i sig bränsle i form av mat cirka fem gånger om dagen för att inte hamna på golvet som en liten ledsen pöl. Det är så oerhört frustrerande att behöva planera dagen, och avbryta saker som en håller på med, för att laga och tillreda något och sedan stoppa i mun. Det kunde väl få räcka med en gång i veckan? Eller i alla fall EN gång om dagen? Sen kan en ju laga och äta mat ändå, för skojs skull, bara för att det är gott och trevligt- men det där att en MÅSTE tanka på hela tiden. Det- det är jobbigt.

Eh, ja. Idag har jag diskuterat med dumjävlar och haft blodsockerfall.

Stormen Gudrun

Amen titta vem som kom och höll låda på skolan idag! GUDRUN! Jag gillar Gudrun nå så jävulskt. 
 Tog kort i smyg pga visste inte om en fick göra det, därav brist på skärpa, fokus och harmoni. Men det gör ingenting! Tog dock inget fan picture som alla andra pga nån måtta får det väl i alla fall vara.