Vi firar ett år i Göteborg. Det kommer snö och minusgrader, får ohemul hemlängtan till jul i semi-Norrland. Som tur är hade jag all anledning att åka upp en sväng innan, för att gifta bort en av mina bästa vänner. Ja, jag grät. Det var personligt, roligt, vackert och så... bra.
Här är de i sprattelgubbe-version också. Jag var som vanligt en tidsoptimist som trodde att jag skulle göra klart dem på ett litet kick, men icke. Stressade så att jag fick hjärnblödning. Men! De blev nästan lika stiliga som i verkligheten.
Det blev en snabbvisit, men jag kommer snart tillbaka. Då ska jag ha Erik, julklappar och smådjuren med mig också. Och snön ska ligga kvar, har den lovat.