Anton är bland det roligaste som gått i ett par skor. Han pratar högt och skrattar högt och har ofta foten i munnen. Vi gillar Anton så mycket att vi har döpt vår ena hund efter honom!
En dag för länge sen satt vi i gräset vid Granloholmsskolan i Sundsvall och snackade drit, Erik, Anton och jag. Anton drog lite förstrött upp små nävar med gräs medan han pratade, sådär som en kan göra ibland.
Plötsligt utbrister han -Men ååh, jävla blåbär!, och visar upp sina blå kletiga fingrar.
-Men Anton, det finns inga blåbär här, det där är inte blåbär, säger jag.
-Joho, det är ju blått!
-Det kommer nog från en fågel, som har ätit blåbär...
Sedan dess har han inofficiellt gått under namnet Anton Blåbär, och det var meningen att han skulle komma från Stockholm till oss ikväll och vi har väntat och längtat som barnen längtar efter tomten- MEN DET SKET SIG. Vi gråter blod och sätter vårt hopp till att vi lyckas ses senare i sommar istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar