Årets sista dag

Mina nyårsaftnar har tidigare varit snövita, kalla och mörka. Ofta har det dessutom inneburit en köldknäpp på minus 25 grader. Idag däremot, så lyser solen och det är 3 grader varmt. För mig skulle det lika gärna kunna vara 11:e mars. Göteborg, du förvirrar mig!

Såhär har mitt år varit:

Fina saker som man vill minnas:
o I vintras fick vi en gäst! En svart, stinkande liten boll med utstående ögon som konstigt nog ändå charmade hjärtat varmt på oss. Hon ville stanna kvar, och så blev det.

Anton och Maggan, BFF

o Jag och Erik bestämmer oss för att ha loppis hos Märtas, som förut var en gammal kvartersbutik som numera står tomt. De gamla hyllorna och diskarna från 20-talet är kvar. Till och med den gamla kassaapparaten som man får veva på och som säger "pling!" Det gick över förväntan och var riktigt kul.

o I våras var jag med och bildade ett fotbollslag. Kanske världens skönaste fotbollslag, faktiskt. För det var inte så noga med allting. Så länge vi rörde på oss i två timmar och inte tog bollen med händerna så var det lugnt. Och i princip alla fick vara med, om de var snälla.

Tränar´n.

o I slutet av maj sa jag upp mig från mitt jobb efter att ha varit där i fem år. Jag funderade både en och tre gånger på om jag verkligen gjorde rätt, eller om jag var fullständigt dum i huvudet som "kastade bort" en sysselsättning och en fast inkomst. Men det är det bästa jag har gjort. Sista dagen bjöd mina arbetskamrater mig på riktig (!) schwarzwaldtårta.

o Sommaren spenderades på en fabrik med städknut på huvudet och en mopp i näven. Jag hade korta pass, så direkt efter jobbet åkte jag ut till stugan på Alnö med hundarna och la mig på stranden alternativt i gräset på en filt, och bara njöt.
För övrigt blev det mycket bad, både i sjöar och hav. Som det ska vara.

o I juli föddes Doris! Det är inte mitt barn, men jag har tagit på mig ansvaret att lära henne allt jag kan så fort tillfälle ges. Hon och hennes föräldrar bor dessvärre kvar i Sundsvall.

Liten.

o Hösten var grå och tung, sådär som höstar kan vara. Så jag tog tåget till Malmö för att hälsa på kvinnan med hjärtat i handen och liva upp livet. Med fint sällskap tog vi även en tur till Danmark, för där fanns Johanna.

Någonstans i Köpenhamn.

o Året avslutades med att vi tänker "Vi gör´t, bara gör´t!" och så tog vi allt vi hade och bytte stad.

Vi får se vad nästa år bjuder på. Jag ser fram emot äventyr i slottsskogen, och att få se maneter.

Eh, ja precis.