Idag skulle brorsan ha fyllt 38 år. Jag åt en bulle och tänkte extra mycket på honom. Det är exakt fyra år sedan jag träffade honom sist.
Grät som en tönt på spårvagnen hem från jobbet. Det är något speciellt med de här årsdagarna... de känns lite extra.
Micke, jag saknar dig så obeskrivligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar