Igår efter jobbet sa kollegorna "Gå hem och vila nu!", och jag bara "Jaa-da!" Sen åkte jag nästan direkt till Liseberg med Anton Blåbär och Malin. Det gällde ju att passa på medan Anton är i stan.
Vi åkte allt. Såklart. Höjdskräcken, Uppskjutet, och alla bergochdalbanorna. Utom värstingvärstingen Atmosfear då den var stängd. Jag började må dåligt efter Uppswinget (en vidrig uppfinning där du bara sitter fast över magen, inget över axlarna. Axar från 0 till 80 km/h. Så djävla otrevligt.) Och det blev inte bättre efter att ha åkt Spinrock som snurrar runt och har sig. Gick till toaletterna och kräktes som en vinnare.
Anton tog på sig uppgiften att försöka få mig på banan igen. Han handlade karra, halstabletter och vatten, ett riktigt återställar-kit. Sen var det bara att köra igen! Jag var i alla fall så pass klok att jag skippade de snurrande åkdonen resten av kvällen. Jag höll mig till bergochdalbanorna, bäst var Flumeride. Så djävla fin, trevlig och rolig! Jag skulle kunna åka den en hel dag.
Idag känner jag mig bakis, eller i alla fall så som jag kan tänka mig att det känns att vara bakis. Det var vidrigt att kliva upp ur sängen, så efter hundarnas morgonpromenad gick jag och la mig igen. Vaknade... sent. Och att adrenalinchocka kroppen kanske inte var det bästa för förkylningen... Men roligt var det!
Innan vi åkte till Liseberg, satt vi i en park med Erik och hundarna. Jag attackgosade med Maggan, och på något vis gled mobilen ur handen och ner i hundarnas vattenskål. Därav inga bildbevis från Liseberg... Jag är inte förvånad. Det är inte första gången, och inte sista heller. Jag blir bara så trött på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar