Sol i 10 minuter

Igår ringde veterinären och sa att Antons bortopererade knöl var en tumör, men en godartad sådan och att de fått bort hela skiten och troligen kommer den inte att återkomma heller. FYFAN vad skönt! Lillgrisen är i princip frisk! Nu ska bara tassen läka så kan han springa runt glad i hågen på vida ängar precis som förr igen.
Idag var det grått (igen) så jag blev lite trött och tog en lur på mitt på dagen. Det är den bästa luren. Vaknade till sol!
Gick till livset och köpte förnödenheter. Barnen på gården bygger en lådbil av en gammal hurts som de knutit fast på en skateboard. Den jungfrufärden skulle jag vilja se.
Har Sveriges godaste middag att se fram emot idag pga jag hade Maria över hos mig igår, och vi lagade mat. Hon är så grym på att laga mat. Jag försöker göra precis som henne, men det blir aldrig lika bra. Konstigt nog blev det över = behöver inte laga mat idag = glad i kroppen.

Idag var det någon som vann guld i en tävling också, men det var inte jag. Känns ändå helt OK måste jag säga.

Februarilovets grå dunkel

Hund-Anton fick operera bort tassen på knölen, nej förlåt- knölen på tassen, men vi vet inte än om det var cancer eller nåt annat dåligt. Han har i alla fall en tratt runt skallen som han fortfarande är typiskt onöjd med. Han smäller in i dörrkarmar och välter saker. Han går under namnet "Skövlar´n" eftersom att han mejar ner det mesta i sin väg.
 Och jag, jag har lov. Jag är 28 år och jag har lov. Kan inte riktigt förlika mig med tanken. Att hantera lov gör jag fortfarande lika dåligt som i gymnasiet. Vänder på dygnet, äter dåligt och klär mig i högst tvivelaktiga kläder. Men snart får jag besök av Maria, så jag tänkte byta amerika-kalsongerna och t-shirten till något mera anständigt. Och så ska jag dammsuga.

Hej jag är bra

Idag har jag klättrat X antal meter uppför en vägg. Det var kul och jag ska göra det igen. Men då ska jag ta mig ända upp. 
 Och idag har jag fått pepp, boost och kärlek efter att Jimmy lade upp den senaste teckningen han köpte av mig, på the internetz. Vilket resulterade i att det ramlade in ytterligare ett par beställningar i mailen. Blir rädd och lycklig på samma gång. Det där med att värdera sin egen konst, när en knappt vet om det är konst, men när någon annan uppenbarligen tycker det och är beredd att betala för den, och... ja, det är knäppt. Och svårt. 
Nästan lika svårt som att klättra.