Majornadagen

Sista söndagen i maj anordnas en megaloppis i Majorna. Alla som vill får ställa sig med ett bord eller en filt direkt på gatan och ha egen loppis, och flera tusen personer kommer för att fynda. I söndags var det dags! Det här är en del av vad vi hade till försäljning:

 

Vi drog in över tvåtusenfemhundra spänn, och det var väl behövligt då jag fick en fe-he-ruktansvärt dålig lön efter att ha varit i Sundsvall och förlustat mig, istället för att jobba in slantar.

Jag kom hem med dessa tre ljuslyktor som jag samlar på. Det är Pärlan av Tyco Axelsson för Reijmyre glasbruk. Jag fick betala en femtiolapp för alla tre, och jag är mäkta nöjd. Erik? Han köpte skivor i vanlig ordning.

I´m in love with the riot and that´s the fucking truth

Konsert på Pustervik, fredagskväll. Om det var bra? Eh... ja!

Hovås

Lycka är att sluta tidigt från jobbet en solig sommarfredag, hoppa in i en bil och tänka "so long arbetsvecka!" för att sedan hamna vid havet. Oftast måste en välja mellan klippor, sandstrand eller gräsmatta, men i Hovås finns alla alternativen. Och! Jag har för första gången sett krabbor och en manet. Bästa dagen på länge!

29 grader varmt

 

Jag har varit överlycklig den här veckan! Det är sommarvarmt, sådär så att man knappt kan tänka för att hjärnan är alldeles överhettad. Tur då att man kan packa badväskan och ta sig ut till klipporna i Saltholmen ledigt och lätt.

 

Folk ligger som sälar på klipporna dagar som dessa, ända fram till sena kvällen. Men Martin och jag fick en bra plats nära vattnet, så att det i princip bara var att rulla i vid behov. Det var svinkallt. Och svinsalt. Och så jäkla skönt!

 

Värmen ska stanna veckan ut har jag hört, så jag hinner nog bada både en och tre gånger till. Minst!

 

Projekt

En gång för länge sen möttes jag och Erik av en fasansfull syn när vi kom hem; stringhyllan hade släppt från väggen. Det är evigheter sedan. Vi har ännu inte fått upp den. Men ikväll måste det ha varit något med månen eller planeterna, för nu skulle det ske!
Efter att ha svurit över betongväggar, sneda hyllgavlar, fjorton nya hål i väggen och sju bedrövelser så kastade vi in den svettiga handduken. Men vad gör en med en tom vägg? Tejpar upp ett par gamla tapetvåder. Såklart!

Röda sten

Det började i en soffa med huller om buller kompisben, och vi sa -Jo, vi gört, ba gört! Sen följde -Nej, jag kan inte skjutsa på cykel det går bara inte, och jag som sa -Men jag då, jag har ju ingen balans!, men som fick skjutsa ändå. En vinglig cykeltur med oro om att fel person skulle vara där när vi kom fram och tävla om utrymme och uppmärksamhet med rätt person. Matildas hjärta i 180 och mitt hjärta i kompis1000.

 Väl på plats var det Svårt men fint. Det var ständig rundgång och bas som fick bröstkorgen att hoppa, och resonans som formade små kulor av pulver på en filmduk. Sen blev det dags för lite mer melodi och någon med skir röst. Till slut stroblampa i ögonen i säkert en kvart, som gjord för att locka fram migrän. Jag hade lust att skrika -Har ni inget man kan dansa till!?, jag som aldrig annars dansar ändå.

 Så tog vi järnhästarna och cyklade fort fort med Rätt person, och passade på att nonsensropa lite under mäktiga Elfsborgsbron som ekade tålmodigt tillbaka -Det är natt, åk hem och lägg er! Det kommer en dag imorgon också.

Världens hav var min mjuka kudde

Sjömansfest hos födelsedags-Emmelie. Pirater trängdes glatt med matroser, skeppare och kaptener (ja, kvällens skuta hade två).

 

Oh, captain, my captain!

  

Styrman, akt på ror och lod! Hissa segel, pumpa läns! 

Törnrosasömn

Det har varit fest med sailor-tema, rododendronbuskarna har börjat slå ut och jag har solat på balkongen. Men det har varit förkylt och regntungt i hjärtat och idag är det måndag och jag vill egentligen bara sova törnrosasömn i hundra år.
 För någon dag sedan träffade jag ett barn som var så lik min bror när han var liten. Hela jag blev alldeles tung. Livet lyste i pojkens ögon, och jag tänkte att så måste min bror också ha sett ut. Han tog nog också sin frökens hand och skulle visa henne sniglar, bästa hoppstenen och hur många spadar som får plats i en hink.
Min bror blev trettiofyra år och sedan gav han mig ännu ett skäl att hata november.

Arbetsförmåner

På mitt jobb kan man hoppa på en buss och möta en chaufför med pliriga ögon och en tröja med Blixten McQueen på. Hen säger att biljetten kostar tio kronor, och att vi ska åka och köpa glass. Vi ska bara stanna förbi Stockholm och hämta upp Ludde, och sen får jag välja om jag vill åka till Frankrike eller Frölunda torg. Glöm inte att plinga!

Och förresten!

...den andra maj satt jag i en bil utan AC och svettades bort, tillsammans med två hundar, en poet, och en bättre hälft. På väg till Göteborg och hem. Det brann i huvudet och jag hörde Maggan flämta. -Är det bara jag som vill bada va, va, va? sa jag och fick svala reaktioner ifrån människorna, men hundarna var på. Så jag svängde in på närmsta skogsväg, släppte ut hundarna och sprang genom skogen bland soliga vitsippor och skyggt grönt vårgräs.
Att lägga sig i kallt blått vatten.
Att lägga sig i kallt blått vatten.

Som en ny människa med sandbotten under fötterna, och visst fan var det kallt, och Erik drog upp lera till ytan medan vita blommor stod bredvid och såg på. Kroppstempen sjönk från 1000 till normalt och alla kunde andas igen. Jag ville fånga allt på ett kort, men det skulle inte göra verkligheten rättvisa så jag tänkte "jag skiter i!" och så gjorde jag det till ett minne att plocka fram närhelst det kan behövas.

Luther på axeln

Sitter på kammar´n och väntar på att bli inringd på jobb. De borde vanligtvis ha ringt för minst en halvtimme sedan, och hoppet stiger om att det inte behövs några vikarier idag. Det skulle ju innebära att jag fick "ledigt" och att jag och Erik skulle kunna hjälpas åt med 13000 kilo tvätt och en dammig lägenhet... Dessutom är jag lite lite förkyld, så det skulle onekligen vara skönt att vara hemma. Men det är ingenting en ringer och sjukskriver sig för, det har en ju lärt sig.

Heden 4.1

När vi kom hem till Göteborg fick vi en chock. Det är grönt! Det går så fort! Det säger poff! Men våren är bedräglig, för det blåser svinkalla vindar.
Idag har jag snört på mig fotbollsdojorna och sparkat boll på Heden med mitt nya fotbollslag. Det märks att jag inte känner någon där än, för jag skrek inte Kuken! en enda gång när jag sköt bollen åt helvete. Jag ligger efter med konditionen, tekniken och... det mesta. Redan innan träningen var slut så kände jag av träningsvärk, eller så är det en sträckning... så just nu känns det som att det bara kan bli bättre. Det bästa är ju att det är så kolossalt roligt!

Röda maj

Lägg dig damm
Röda maj, värmen erövrar stan
Bland fanor, stöveltramp, hör jag din puls
Det är då jag önskar att jag kunde
Stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken
En stilla bön om lugn igen
Att kunna ta besvikelsen