Vaknar klockan 06.00 med Hästpojken på hjärnan. Har drömt stressdröm igen, sätter mig i soffan och skriver medan ena polkagrisen snarkar bredvid. Det har snöat igen, jag är så less på skiten. Lager på lager och dubbla sockor och fula jackor och ful oformlig täckkropp. En vill ju skriva ett brev och klaga, ge någon skulden, vem som helst.
Läser en djävla skitbok om Irene Huss, ser allt om Hitler på svtplay, går långa promenader med polkagrisarna, städar ytterst lite, hatar söndagar, börjar tänka på vad det ska bli av mig. Får lite ont i magen för att jag inte kommer på något bra svar. Får lite ont i magen för att självbilden är skev. När kollegorna på jobbet säger att de tycker om mig, tänker jag att de inte känner mig och att de skulle sluta gilla mig om de och deras kristna öron hörde att jag svor " DJÄVLA KUKOLLON!" på busshållplatsen i fredags.
Har försökt trivas med mitt alldeles egna sällskap hela dagen, men knäpphjärnan gör det svårt ibland. En tänker för mycket i tystnad. Får lust att ringa någon men gör det inte. Får lust att träffa någon men gör det inte.
Jag vet inte om det här är min stad.
Jag tycker om dig då du svär kukollon också!
SvaraRaderaJag tycker om dig då du är sockerhög och vinterlåg och när du skrattar sådär överlyckligt som bara du kan, du vet sådär med hela ansiktet.
Jag tycker om dig då du svär över snömodd och mensvärk och då du är trött och less.
Jag tycker om dig då du dansar och då bara vill ligga på soffan, då du cyklar och då du kramar och liksom hela jäkla tiden.
Jag tycker om dig på riktigt jag serru! ALLT som är DU.
Och du.... jag tror din stad ligger närmare mig
jag skriver under på allt det fina emma skrev här ovan!
SvaraRadera