Det har varit fest med sailor-tema, rododendronbuskarna har börjat slå ut och jag har solat på balkongen. Men det har varit förkylt och regntungt i hjärtat och idag är det måndag och jag vill egentligen bara sova törnrosasömn i hundra år.
För någon dag sedan träffade jag ett barn som var så lik min bror när han var liten. Hela jag blev alldeles tung. Livet lyste i pojkens ögon, och jag tänkte att så måste min bror också ha sett ut. Han tog nog också sin frökens hand och skulle visa henne sniglar, bästa hoppstenen och hur många spadar som får plats i en hink.
Min bror blev trettiofyra år och sedan gav han mig ännu ett skäl att hata november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar