Det började i en soffa med huller om buller kompisben, och vi sa -Jo, vi gört, ba gört! Sen följde -Nej, jag kan inte skjutsa på cykel det går bara inte, och jag som sa -Men jag då, jag har ju ingen balans!, men som fick skjutsa ändå. En vinglig cykeltur med oro om att fel person skulle vara där när vi kom fram och tävla om utrymme och uppmärksamhet med rätt person. Matildas hjärta i 180 och mitt hjärta i kompis1000.
Väl på plats var det Svårt men fint. Det var ständig rundgång och bas som fick bröstkorgen att hoppa, och resonans som formade små kulor av pulver på en filmduk. Sen blev det dags för lite mer melodi och någon med skir röst. Till slut stroblampa i ögonen i säkert en kvart, som gjord för att locka fram migrän. Jag hade lust att skrika -Har ni inget man kan dansa till!?, jag som aldrig annars dansar ändå.
Så tog vi järnhästarna och cyklade fort fort med Rätt person, och passade på att nonsensropa lite under mäktiga Elfsborgsbron som ekade tålmodigt tillbaka -Det är natt, åk hem och lägg er! Det kommer en dag imorgon också.
jag förstår inte. men jag fattar lite, men inte vart ni var. fast det verkar fint och bra sommrigt ändå. plus att jag inte kan låta bli att tänka att jag vill läsa boken du skriver om ungdom och sommarnätter. så jag tycker att du borde skriva en bok. eller flera. eller en novellsamling. du skulle LÄTT bli publicerad! love!
SvaraRaderadet var spelning på Röda sten! har du kommit hem från Berlin? ring! jag har badat förresten.
Radera