Vi har följt varandra genom livet sedan förskolan, Madde och jag. Där slog hon mig i ögat och tog min hink och spade, men vi tyckte om varandra ändå. Vi har haft vardag och festival och delat djävla helvetes-sorg och solskenspromenader. Sådär som det blir när man är så mycket bästis som det bara går. Fatta vilken tur jag har!
Hon är stark och känslig. Bestämd och ödmjuk. Och hon känner mig som få. Hon är helt enkelt livsviktig.
Igår kom hon från våriga Malmö med en "soon to be 27"-present. Jag fick Sara Hanssons Vi håller på med en viktig grej. Jag har inte läst den än, men jag räknar med att slungas tillbaka till tiden då vi var 12, då Spice girls spelades på radion, och då jag kletade hårmascara i hela huvve.
Hej Kammilla!
SvaraRaderaJag har läst hela dina blogg nu, så fint du skriver!
Kram och hoppas vi ses snart!
Tack så mycket! På lördag ska jag baka kanelbullar, och om jag råkar ut för en nödsituation så ska jag bara tänka: "Vad skulle Maria ha gjort?" Det känns tryggt!
Raderafinaste du, då petade jag dig i ögat, nu skjuter jag party poppers. tur är väl det att allt är som det alltid varit. och lika tur har jag som har dig käraste skatt. livsviktig indeed.
SvaraRaderaKärlek!