Utsikt över stan. Jag kan peka ut huset där vi bodde för bara några månader sedan, för en kan se det om en tittar noga.
Bland det finaste en kan vara med om, är att få vakna i någon annans storblommiga soffa efter att ha sovit nå jävulskt bra, och sedan få umgås och leka med en pyttemänniska som heter Doris. Det duger förstås inte med vilken Doris som helst, utan det ska vara Emmas och Thomas Doris.
Såhär kan det se ut i skogen, när skogen visar sig från sin bästa sida. Jag har aldrig sett så mycket blåsippor på samma gång!
Det är många och mycket som ska ses, och det har varit ganska stressigt att pussla ihop dejter med alla. Jag är glad att det blev en spontanpicknick med Maria innan hon åker tillbaka till Stockholm.
Vår. Och jag vill bara skrika tillsammans med världens vårigaste vattenfall, åt livet som är både fint och fult.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar