o Att en del människor är helt djävla dum i huvudet. Och de människorna har barn, vänner och bekanta. Som får lära sig alla djävla dumheter. Som de i sin tur sprider vidare till barn, vänner och bekanta. Och så fortsätter det i en enda stor ond cirkel. Och tänker en mycket på just det faktumet, så är det nära att det blir fullkomligt syntax error i hjärnan, och så går en och lägger sig i sängen, kanske drar täcket över hela kroppen ända upp till håret, och så tänker en inte gå upp fören om jätte-jättelång tid, för en har tappat livsgnistan fullständigt. Sen kommer en på att en inte kan låta dumjävlarna vinna, och så går en upp. Ändå. För att fortsätta kampen. Mot dumjävlarna.
o Att det är helt orimligt att en ska behöva trycka i sig bränsle i form av mat cirka fem gånger om dagen för att inte hamna på golvet som en liten ledsen pöl. Det är så oerhört frustrerande att behöva planera dagen, och avbryta saker som en håller på med, för att laga och tillreda något och sedan stoppa i mun. Det kunde väl få räcka med en gång i veckan? Eller i alla fall EN gång om dagen? Sen kan en ju laga och äta mat ändå, för skojs skull, bara för att det är gott och trevligt- men det där att en MÅSTE tanka på hela tiden. Det- det är jobbigt.
Eh, ja. Idag har jag diskuterat med dumjävlar och haft blodsockerfall.
precis vad jag satt och tänkte idag, allt man vill och måste hinna göra och sen ska man hinna laga mat också, för att man måste fylla på. Men ibland finns det ju inte tid att stanna när man springer och den enda som får lida för det är en själv, när man springer in i väggen för att bristen på bränsle gjort blicken suddig.
SvaraRadera