Vi är bäst!

Igår såg jag Lukas Moodyssons Vi är bäst! En film om Bobo, Klara och Hedvig som är 13 år och startar ett punkband. Jag älskade den. Så fort den var slut, så ville jag se den igen. ÅH vad jag önskar att jag hade deras gemenskap när jag var tonåring. Trots att de blir kallade punkfittor och får höra att de är helt djävla dumma i huvudet, så hade de i alla fall varandra. Och djävligt kul. Nu blev jag visserligen aldrig kallad "punkfitta", men jag fick höra att jag var märklig och "speciell" med konstiga kläder, att jag lyssnade på konstig musik och var "helt djävla störd" som inte drack alkohol. Jag hade flera bra och nära vänner, men om det bara hade funnits EN som var som jag, så hade det inte känts lika ensamt.
 Soundtracket till filmen var svinfint och jag sjöng på "Brezjnev Reagan Fuck off" ända till jag skulle gå och lägga mig.