Långtråkigt på Paternoster

När jag äntligen kommer hem till Götet så drar alla jag känner härifrån på festligheter annorstädes, såsom Pride i Stockholm och Urkult i Näsåker. Kvar blir jag, ensam på kammar´n då Erik jobbar och sliter på bion som en liten gnu. Mitt enda sällskap är två snarkande bulldogs som inte säger så värst mycket alls. Tur att kreativitet föds ut smärta långtråkighet, för det blev en tavla av det hela:

Idag känner jag mig lite som hon i mitten som tar sig för pannan. Minus vinglaset.