Regn och kluvna hårtoppar

Jag hade den bästa sommaren sen jag var barn, tror jag. Det var så varmt. Satt en fast i stan antar jag att det var outhärdligt, men jag hade turen att ha nära till havet. Jag tänkte "det här ska jag minnas i november när allt är jävla jävel."
 Nu är det november, och stundtals jävla jävel. Och jag minns, men det känns inte bättre för det. Ni förstår, allt är ju bara så fult. Utomhus och inomhus och utanpå och innanför.

Jag for till Stockholm och såg The Knife. Inte skitbra. Men jag hade istället världsfint häng med Anton, Malin, Jonia och Madde. Och jag kom hem med en ny vinterjacka. 

Nu längtar jag hem till Sundsvall. Jag vill bara åka runt-runt i Hällsjö på mammas spark i svartnatten, men frågan är om det ens kommer någon snö till jul. I dag var det tio grader varmt, men det är ju i och för sig på Västkusten. Jag håller tummarna för snö. Jag vill åka spark, och få användning för min nya vinterjacka.

OK, två bra grejer: jag har börjat på en ny teckning, och jag vet vad jag ska ge bort i julklapp till nästan alla.

Brunvåren och ♀

Sen sist så har jag vaknat sjukt tidigt de dagar det har varit sol, bokat resa till New York, hjälpt min extrabror att flytta, haft träningsvärk, firat 8:e mars både med skolan jag går i och med vänner på Världskulturmuseet, demonstrerat bland tusentals andra, vrålat viktigheter ända från tårna, åkt spårvagn och träffat något som såg ut som en isbjörn, blivit rörd av Malmö FF av allt i världen att bli rörd över, varit arg på Västtrafik som krånglat till det, träffat ett par nya trevliga bekantskaper, och sett alldeles för mycket streamade tv-serier. Så mycket att jag uppnådde en gräns.
 Att ta med sig täcket till soffan och lägga sig för att kolla serier och somna, kan vara bland det bästa jag vet, för övrigt.

Idag har jag varit på antirasistisk demonstration. När jag kom hem övade jag mig på att rita kottar.

Mars

Det är mars! Här i Göteborg är det officiellt VÅR enligt meteorologerna då det har varit X antal plusgrader i X antal dygn i sträck. Och jag har hittat både snödroppar och gula krokusar i rabatten. 
Bra jobbat, våren!

Sol i 10 minuter

Igår ringde veterinären och sa att Antons bortopererade knöl var en tumör, men en godartad sådan och att de fått bort hela skiten och troligen kommer den inte att återkomma heller. FYFAN vad skönt! Lillgrisen är i princip frisk! Nu ska bara tassen läka så kan han springa runt glad i hågen på vida ängar precis som förr igen.
Idag var det grått (igen) så jag blev lite trött och tog en lur på mitt på dagen. Det är den bästa luren. Vaknade till sol!
Gick till livset och köpte förnödenheter. Barnen på gården bygger en lådbil av en gammal hurts som de knutit fast på en skateboard. Den jungfrufärden skulle jag vilja se.
Har Sveriges godaste middag att se fram emot idag pga jag hade Maria över hos mig igår, och vi lagade mat. Hon är så grym på att laga mat. Jag försöker göra precis som henne, men det blir aldrig lika bra. Konstigt nog blev det över = behöver inte laga mat idag = glad i kroppen.

Idag var det någon som vann guld i en tävling också, men det var inte jag. Känns ändå helt OK måste jag säga.

Februarilovets grå dunkel

Hund-Anton fick operera bort tassen på knölen, nej förlåt- knölen på tassen, men vi vet inte än om det var cancer eller nåt annat dåligt. Han har i alla fall en tratt runt skallen som han fortfarande är typiskt onöjd med. Han smäller in i dörrkarmar och välter saker. Han går under namnet "Skövlar´n" eftersom att han mejar ner det mesta i sin väg.
 Och jag, jag har lov. Jag är 28 år och jag har lov. Kan inte riktigt förlika mig med tanken. Att hantera lov gör jag fortfarande lika dåligt som i gymnasiet. Vänder på dygnet, äter dåligt och klär mig i högst tvivelaktiga kläder. Men snart får jag besök av Maria, så jag tänkte byta amerika-kalsongerna och t-shirten till något mera anständigt. Och så ska jag dammsuga.

Hej jag är bra

Idag har jag klättrat X antal meter uppför en vägg. Det var kul och jag ska göra det igen. Men då ska jag ta mig ända upp. 
 Och idag har jag fått pepp, boost och kärlek efter att Jimmy lade upp den senaste teckningen han köpte av mig, på the internetz. Vilket resulterade i att det ramlade in ytterligare ett par beställningar i mailen. Blir rädd och lycklig på samma gång. Det där med att värdera sin egen konst, när en knappt vet om det är konst, men när någon annan uppenbarligen tycker det och är beredd att betala för den, och... ja, det är knäppt. Och svårt. 
Nästan lika svårt som att klättra.

Fulheten och Kalasburken

Fulheten.

Nä, nu kommer den- Fulheten. Djävla januari-februari-vinter-deppen. Ingenting är bra, ingenting är fint. Jag har en beställning på en teckning som jag inte vågar göra färdigt, för jag är rädd att jag inte kommer att bli nöjd med den när den väl är klar. 
Håret blir ett enda stort trasselsudd pga av mössa, och det är fett OCH elektriskt samtidigt. 
Det är kallt ute. Och inne. 
En del människor på skolan är helt dum i hövve. 
Jag oroar mig för Antons knöl på tassen, som jag är helt hundra på att det är cancer, men veterinären har inte ringt och meddelat provsvaren än. Jag vill att de ska ringa, men jag vill inte veta, fast jag vill ju veta.
 Ont i huvudet varje dag, en massa "måsten" och "borden". Jag vill ingenting just nu. En väl beprövad metod för att muntra upp sig själv, är att göra av med pengar. Det är inte så smart, ty lyckan är kortvarig, en illusion. Men skitsamma. Jag har köpt en klänning på affär´n, alltså ej second hand som i vanliga fall, två Tebe-tallrikar som var dyra, och en kalasburk (de två sistnämnda på loppis).

Det fina med kalasburken, som till och med har ballonger och serpentiner på locket, är att Erik dyker upp i finaste maskeradkläderna med blå tights och "snurr-pappersvissla/trumpet"!  Lite gladare blev jag faktiskt.